Feltänkt om kyrkans roll

När biskop Eva Brunne vid riksmötets öppnande hyllade demostrationerna mot Sverigedemokraterna, valde vissa ledamöter från SD att resa sig och lämna kyrkan. Det är helt förståeligt. Jag hade nog gjort samma sak. De övriga partiledarna har uttryckt sig negativt kring det hela och sagt att det var respektlöst av SD. Det är också förståeligt, men bara med tanke på den retorik och den kampanj som under en längre tid har förts mot SD. Kampanjen i sig tycker jag dock är odemokratisk och förkastlig, men det lämnar jag till ett annat blogginlägg.

Brunnes predikan var så klart helt uppåt väggarna. I intervju (SVT Aktuellt, Eva Brunne i Aktuellt: "SD Välkomna i kyrkan", videon tillgänglig t.o.m. 5 okt 2011.) gömmer sig Brunne bakom Bibeln och säger att hon bara framför budskapet från det evangelium hon har att förkunna. Hon låtsas vara oförstående till hur det kunde uppfattas som kritiskt mot SD, eftersom hon själv hade besökt demonstrationerna hon hänvisade till och inte uppfattat något utfall mot SD. Om det här stämmer så måste hon ha varit den enda som var där utan att förstå vilket syftet var, men jag har svårt att tro att en biskop inte kan göra den kopplingen. Brunne kom ganska lätt undan. Hade jag intervjuat så hade jag ställt frågor om ifall det inte fanns något annat hon kunde predika om, än ett ämne som nästan samtliga närvarande med säkerhet skulle uppfatta som ett politiskt angrepp.

Hans Wallmark, ledamot av Kyrkostyrelsen, publicerade under onsdagen en debattartikel i SvD Brännpunkt (Kyrkan behöver de obekväma rösterna). Han försvarar Brunnes predikan med motiveringen att kyrkan måste vara provocerande. Samtidigt kritiserar han SD för att de stormade ut ur kyrkan. Liknande kritik framförs i ledare hos Dagen (Kollisionskurs med kyrkan) samt Expressen (Eric Erfors: SD avslöjar sin omogna).

Här tänker Wallmark fel. Visst behöver vi en kyrka som provocerar samhället. Det finns exempel på hur detta har skett i historien, när kyrkan ensam protesterat mot stora orättvisor. Men ofta gäller det inte den protestantiska kyrkan som i sammanhanget är rätt feg, och framför allt är nyckelordet ensam. Vad ska vi med en kyrka till, som bara basunerar ut samma budskap som politiker och andra krafter i samhället redan ger uttryck för? Var finns det modiga och provocerande i det? Svenska kyrkan har på många ställen i landet på detta sätt helt tappat fotfästet. I desperata försök att behålla medlemmarna vänder man kappan efter vinden så fort det går och försöker gå i täten för de senaste nyckerna i samhället. Men därigenom banar man endast väg för sin egen undergång. Om kyrkan helt har förlorat sin stabilitet i vår snabbt föränderliga värld, och man bara får höra precis samma sak som på teve, vad finns det då för mening med att gå dit? Samma saker kan man ju finna på andra ställen.

Dessa är mina tre åsikter:

1. Brunne (och många andra) försöker få debatten att handla om människors lika värde. Det är, som jag ser det, ohederligt eftersom jag aldrig hört SD säga att de har någon annan uppfattning. Det går heller inte att läsa på deras hemsida. SD är däremot öppna med att de vill införa restriktioner i invandringspolitiken. Det kan man naturligtvis anse vad man vill om, men det finns faktiskt ingen otvivelaktig koppling mellan dessa frågor. Man kan vara för ett lika värde men emot invandring, eller emot ett lika värde men för invandring (ett extremt exempel är importen av svarta slavar till bomullsplantagen i Amerikas sydstater).
   
   När Jesus i Joh 4:1–26 (Johannesevangeliets fjärde kapitel, vers 1–26) pratade med den samariska kvinnan vid Sykars brunn visade han på människors lika värde, eftersom judarna inte ville ha med samarierna att göra. Han säger också i Matt 18:10–14 (Matteusevangeliet) att man inte ska se ner på andra. Men han avfärdar också en kvinna ganska bryskt i Matt 15:21–28 samt Mark 7:24–30 (Markusevangeliet) eftersom hon är av fel härkomst (men för den som undrar fick historien ett lyckligt slut). Det viktiga här är att Jesus hade skäl att göra det, utan att för den skull se ner på kvinnan.


2. Det är inte provocerande att i ett mantra repetera samma sak som man hör alla andra ropa. Inte ens att hänvisa till vad Bibeln säger räcker i det här läget, eftersom man måste se till helheten. Extremism är farligt i många avseenden.
   
   När det gäller att ansluta sig till pöbeln finns det ett ofta citerat bibelställe i Joh 8:1–11. Samhället ville döda en kvinna som anklagades för brott. Jesus valde att ställa sig på den anklagades sida. Han sa åt folket att den som är utan synd hade rätt att kasta den först stenen. Alla insåg att de inte var så mycket bättre själva och gick därför iväg en efter en, tills Jesus var ensam kvar med kvinnan. Har Brunne glömt det, måntro?


3. När Wallmark och andra kritiserar Sverigedemokraterna för att det är respektlöst att resa sig och gå ut så gör man det med en inställning som tyvärr fått råda under många hundra år, nämligen att människorna är till för kyrkan, snarare än att kyrkan är till för människorna. Det ironiska i det hela är att Wallmark argumenterar på samma sätt som jag, men för den totala motsatsen. Han säger att SD föredrar "det teatrala /.../ framför det innehållsliga." Men det är ju precis det man gör ifall man låter folk få säga vad de vill bara för att de står i predikstolen. För Wallmark är det innehållsligt när man sitter still och lyssnar, oavsett vilka orättvisor som framförs, bara för att "det är så man brukar göra i kyrkan." Jag tycker tvärtom att det är den värsta sortens hyckleri och teater.
   
   I Matt 21:12–17, Mark 11:15–19, Luk 19:45–48 (Lukasevangeliet) berättas det om hur Jesus ställde till en scen i synagogan, när han välte omkull bord och kastade ut folk som idkade handel där. Så hade ingen gjort förut, vilket gjorde att han fick översteprästerna emot sig. Däremot var det naturligtvis helt rätt gjort av honom. Likheterna med det som händer i dag är ganska talande. Kyrkan har förlorat sin kurs, och när någon visar det öppet får man på en gång etablissemanget emot sig.

DN: SD:s ledamöter lämnade Storkyrkan (2010-10-05)
DN: Biskopen beklagar att SD lämnade Storkykan (sic!) (2010-10-05)
SvD: Partiledare upprörda över SD:s agerande (2010-10-05)
SvD: Åkesson: "Jag ångrar ingenting" (2010-10-05)
SvD: Biskop Eva Brunne: alltid tråkigt när människor lämnar kyrkan (2010-10-05)
SvD: Kyrkan behöver de obekväma rösterna (2010-10-06)
Expressen: SD-anhängare lämnade kyrkan i protest (2010-10-05)
Expressen: Biskop Eva Brunne: Har aldrig varit med om något liknande (2010-10-05)
Expressen: Jimmie Åkesson: "Jag vill be kungen om ursäkt" (2010-10-05)
Expressen: Eric Erfors: SD avslöjar sin omognad (2010-10-06)
Aftonbladet: SD lämnade Storkyrkan – Ber kungen om ursäkt (2010-10-05)
Aftonbladet: Här går SD ut i protest (2010-10-06)
Aftonbladet: "Förlåt, kungen" (2010-10-06)
GP: SD lämnade kyrkan i protest (2010-10-05)
GP: "Uppenbarligen är SD lättprovocerade" (2010-10-05)
GP: Predikan som retade SD (2010-10-06)
Dagen: SD lämnade Storkyrkan i protest (2010-10-05)
Dagen: Biskop Eva Brunnes avslutning – ord för ord (2010-10-05)
Dagen: Jimmie Åkesson: Biskopens tal synnerligen olämpligt (2010-10-05)
Dagen: Niklas Piensoho: De gjorde en generaltabbe (2010-10-06)
Dagen: Kollisionskurs med kyrkan (2010-10-06)
Dagen: SD skämde ut sig, enligt ledarsidor (2010-10-06)
Kyrkans tidning: Sverigedemokrater lämnade Storkyrkan i protest (2010-10-05)

SVT Aktuellt: Eva Brunne i Aktuellt: "SD Välkomna i kyrkan" (2010-10-05, tillgängligt till 2011-10-05)

Uppdatering 2010-10-07, nya länkar:
DN: Lekstuga i lunchkön (2010-10-06)
DN: "Hennes predikan var väldigt bra" (2010-10-07)
SvD: Misstag att utgå från vänsterarrangemang (2010-10-07)
Expressen, Opinionsbloggen: Jesus v. Åkesson: 1-0 (2010-10-05)
Aftonbladet: Omoget, Åkesson (2010-10-06)
Dagen: Wejryd: Kyrkan har ett politiskt ansvar (2010-10-07)

Bloggar
Lizzie's: Bra gjort av SD! (2010-10-06)