Vänsterpartisters förakt mot arbetare och andra

DN skriver i dag om att vänsterpartistiska riksdagsledamöter aktivt saboterar andras grundlagsskyddade rättigheter (Vänsterpartister störde SD-möte). Det hela gör mig inte alls förvånad, givet mina egna erfarenheter av vänsterpartister...

Till vardags studerar jag, men för att finansiera studierna arbetar jag också extra som bussförare på ett bolag med Storstockholms Lokaltrafik som huvudman. Jag trivs med arbetet; om man lägger ner litet extra energi är det utvecklande på många sätt: Jag försöker se till att belysning och temperatur är precis perfekt. Jag informerar om anslutningar och förseningar. Och framför allt försöker jag att bemöta varje resenär på ett positivt sätt. Ibland har jag som sport att med ett leende försöka förgylla dagen för dem som verkar mest problemtyngda och inne i sina egna tankar. Ibland blir de helt tagna på sängen och kan inte låta bli att själva brista ut i ett stort leende. Att bemöta folk med vänlighet gör också stämningen trevligare på bussen. Jag har aldrig känt mig hotad, och i de få fall då jag inte har kommit överens med en resenär har jag haft övriga passagerare på min sida. Men de flesta är glada och när man får beröm värmer det länge.

Men det är klart att det finns folk som vänlighet inte biter på, folk som skräpar ner, klottrar, häller ut öl och sprit, smetar tuggummi på sätena och så vidare.

För inte så länge sedan hade jag några passagerare som satte sig ganska långt fram, så att jag kunde höra deras diskussion. De pratade om att de skulle arbeta för Vänsterpartiet inför valet. När de hade klivit av och jag hade kört färdigt turen gick jag som vanligt igenom bussen för att se att allt stod rätt till och att ingen satt kvar. Det jag upptäckte på den plats de hade suttit var att de hade tryckt ner förpackning och matrester mellan sätena från den middag de hade ätit på bussen. Det är naturligtvis inte tillåtet att äta på bussen. Jag lät dem alltså göra det ändå, och de valde att betala tillbaka min vänlighet genom att skräpa ner. De hade lätt kunnat lägga det i papperskorgen en liten bit bort, men av någon anledning ville de göra så här istället.

Det jag kunde välja på i det läget var alltså att antingen låta det vara kvar så att andra passagerare skulle få matrester på sina kläder, eller själv stå och peta i deras kladdiga och flottiga matrester med mina fingrar för att få upp allting så att det kunde kastas. Det ingår inte i min arbetsbeskrivning att göra det, men ändå valde jag att städa efter dem – passagerarna och servicen framför allt.

Jag kan bara se två möjliga förklaringar till det här. Den första är att de vill förstöra kollektivtrafiken eller för dem som använder sig av den. Men Vänsterpartiet argumenterar ju för att bygga ut kollektivtrafiken och hoppas på att fler ska utnyttja den. Den andra är att de har något emot mig som bussförare. Men de kunde inte ha haft någon aning om vad jag har för politisk uppfattning eller att jag egentligen är student och bara arbetar 25 %. I deras ögon måste jag ha tillhört arbetarklassen. Om jag dessutom har behandlat dem vänligt, så är det förhoppningsvis inget personligt mot mig, men då återstår det bara att de föraktar arbetare.

Jag är inte förvånad över att de agerade så här (jag har sett tillräckligt mycket liknande från vänstern), men däremot kan jag inte förstå deras motiv. Så fort de börjar prata politik så ikläder de sig rollen som företrädare av partiet. Då gäller det att passa sig extra noga, eftersom folk noterar vad de säger och hur de uppför sig. Men det borde inte ens spela någon roll! Varför ska man bara uppföra sig när någon tittar? Hur man agerar till vardags visar ju vilken människosyn man har och därmed också vilken politik man förmodligen kommer att driva. Det här är dessutom något helt annat än att fiffla med skatter, utnyttja RUT-avdrag som partiet egentligen är emot eller så. Där finns det ju en personlig vinst man kan göra. Men att låta bli att sträcka sig efter papperskorgen och istället förstöra genom att trycka ner mat och förpackningar mellan sätena är ett ställningstagande – det finns ju ingen personlig vinst man kan göra på det.

Vänsterpartiet vill ofta framstå som idealister som tror att mänskligheten är god och att vi kan få ett bättre samhälle om vi litar på varandra utan övervakning, om vi samarbetar, visar solidaritet och samsas om resurserna. Men genom sitt agerande visar de att det aldrig kommer att kunna hända och att allt de säger bara är tomma ord.

DN: Vänsterpartister störde SD-möte (2010-09-17)

Uppdatering 2010-09-18, nya länkar:
DN: Mötesfrihet: Säga ett och göra annat. (2010-09-18)

Medborgarperspektiv: Vänsterns odemokratiska metoder (2010-09-17)