Kamprad agerar såväl lagligt som rationellt

Efter gårdagens Uppdrag granskning har det kommit en ström av artiklar om Ikea. Vissa uppgifter är nya, men jag har svårt att förstå vad som är så uppseendeväckande.

Skatteplanering

Alla företag försöker undvika att betala mycket skatt. Detsamma gäller egentligen privatpersoner också. När jag diskuterat skatteavdrag med folk, så visar det sig visserligen att inte alla gör de avdrag de har rätt till, men då sägs det i samma andetag att de inte har ordentlig koll på vilka avdrag som får göras eller hur det går till. Hittills har jag inte hört någon som medvetet undviker att göra legitima avdrag på grund av någon moralisk plikt.

Kom ihåg att det ofta visar sig att socialdemokratiska politiker använder sig av avdrag (som RUT) som den borgerliga regeringen har infört. Det här är egentligen ingen stor skillnad. Ikea följer alla regelverk, och inget regelverk säger att Ikea måste betala skatten just i Sverige.

Att Kamprad väljer att inte avslöja vilken väg pengarna tar kan man inte klandra honom för. Eftersom Ikea inte är ett aktiebolag finns det inget krav som tvingar honom att göra det, och ingen som förlorar på att inte känna till det. Att bli upprörd över att inte få information man inte har laglig rätt till, bara för att man är nyfiken, är barnsligt. Tvärtom bygger Kamprad upp ett starkt varumärke. Det tjänar Sverige på.

Eric Erfors har i dag publicerat en utmärkt ledare på temat beskattning i Expressen (Eric Erfors: Ikea är inte Moder Svea, 2011-01-27).

Öppenhet mot de anställda

Ett nummer görs av att de anställda inte kan förklara den ekonomiska stukturen på Ikea ovanför regional nivå. Men hur många är det egentligen som kan göra det för företaget de arbetar på? Det handlar inte om att lura de anställda. Lön, kolleger, arbetsförhållanden, personligt ansvar, kunder – allt är detsamma och påverkas inte av vart pengarna tar vägen. Vad spelar det för roll egentligen?

Kamprads personlighet

Kamprad vill ge sken av att vara dyslektiker och litet dum i huvudet. Han vill bygga en bild av sig själv, och jag kan inte se något fel i detta heller. Det är ganska naturligt att vilja visa upp sig på ett speciellt sätt i rampljuset. Tidigare Ikea-chefen Johan Stenebo jämför i Nyhetsmorgon i TV4 detta med Refaat El-Sayed, som hävdade att han hade en doktorsexamen utan att ha det. Men detta är orättvist. El-Sayed hävdade att han hade en konkret akademisk examen som han bevisligen saknade. Kamprad väljer istället att tona ned sin personlighet med i huvudsak subjektiva beskrivningar.

Nationell anknytning

I dokumentären ifrågasätts varför Sveriges ambassadör i Berlin engagerar sig i Ikea, om nu företaget ägs av en stiftelse i Holland. Det är naturligtvis en väldigt dum fråga. Det spelar ingen roll om företaget kontrolleras av en utländsk advokatfirma, eller genom vilka länder vinsterna skickas. Att Ikea grundades i Sverige, och att de flesta associerar Ikea med just Sverige, är väl ingen nyhet. Det innebär gratis reklam och är positivt för Sverige, även i andra avseenden än just Ikea. Detta faktum i sig motiverar varför ambassadören ska vara på plats vid en invigning.

Ägande och styrning

När Kamprad tillkännagjorde att han hade skänkt bort företaget till en stiftelse så måste vem som helst med ett uns av förnuft inse att detta måste vara en sanning med modifikation, särskilt som Kamprad inte har varit osynlig i samband med Ikea i efterhand. Min personliga gissning är att han valde att trygga Ikeas framtid genom att skapa en struktur för ägande och ledning som inte krävde hans egen närvaro. Däremot har jag alltid antagit att Kamprad har sista ordet i de frågor han själv är intresserad av.

Vad gör Ikea speciellt?

Ikea är ett mycket framgångsrikt företag. Det verkar ligga i den svenska folksjälen att den som är framgångsrik borde känna sig skyldig att betala mycket skatt, så att andra kan få slippa. Jag är alltså övertygad om att mycket av kritiken beror på ren och skär avundsjuka. Men framför allt är svenskar vana vid aktiebolag, där öppenhet är ett obligatoriskt element eftersom aktieägarna måste ha insyn. Ikea är däremot inte ett aktiebolag utan i grund och botten en privat angelägenhet för Kamprad. Man kan inte kräva så mycket mer insyn i Ikea än i privatekonomin för vem som helst i Sverige.

Jag tycker generellt att aktiebolag är en bra institution, men måste erkänna att Ikeas bolagsform medför vissa fördelar. I ett aktiebolag är det egentligen omöjligt med väldigt långsikta investeringar. Aktieägarna vill nämligen ha tillbaka investeringen så snabbt som möjligt. I aktiebolagsform hade Ikea till exempel inte kunnat öppna i Ryssland, åtminstone inte så tidigt som man gjorde.

Ytterligare en fördel är att Ikea har bättre chanser att överleva även om företaget under en period går med förluster. Aktieägare brukar inte vara så sentimentala, men genom sin nuvarande bolagsform är det lättare att följa Kamprads vilja att Ikea ska finnas kvar för evigt. Företaget skulle kunna leva på sparpengar, även om en aktieägare hade betraktat detta som irrationellt. Det innebär alltså en trygghet för de anställda.

DN: Kamprad medger stiftelse utomlands (2011-01-26)
DN: SVT gör upp med myten om Ikea (2011-01-26)
DN: Kamprad kommenterar "Uppdrag granskning" (2011-01-27)
SvD: Kamprad medger stiftelse utomlands (2011-01-26)
SvD: Mysfarbror och skattesmitare på samma gång (2011-01-26)
SvD: Tidigare Ikea-chefen: "Kamprad världsmästare i skatteplanering" (2011-01-26)
SvD: "Svårt rubba Ikeas varumärke" (2011-01-26)
SvD: Högt tryck på Ikeas chatt (2011-01-27)
Expressen: Han har gömt 100 miljarder (2011-01-26)
Expressen: Så påverkas Ikea av kvällens tv-program (2011-01-26)
Expressen: Ingvar Kamprads egna ord efter avslöjandet (2011-01-26)
Expressen: Eric Erfors: Ikea är inte Moder Svea (2011-01-27)
Expressen TV: Här blir Kamprad rasande på reportern
Aftonbladet: Kamprad får utbrott efter skattefrågor (2011-01-26)
Aftonbladet: Är du Lack, Lömsk och Snålis, Kamprad? (2011-01-27)
GP: Det okända Ikea (2011-01-26)
GP: Ingvar Kamprad bekräftar stiftelse (2011-01-27)