Med tanke på helgens tragiska händelser i Norge så känns det futtigt att skriva om trivialiteter, men kan tidningarna ta upp det så kan väl jag.
Göteborgsposten skrev i fredags (Slängde mat - nekades dessert) om tre personer som kastades ut från en restaurang för att de tagit mat från buffén som de inte åt upp, och därefter önskade få efterrätt. Det följdes upp med ytterligare en artikel i dag (GP, "Det är folksjälen som reagerar"). SvD skrev också om det i dag (Mätta kroggäster nekades efterrätt).
Gästen som skrev till tidningen hade nog räknat med att få sympatier, men det verkar som att många är på krögarens sida. Tidningens åsikt är att det beror på vår traditioner och kulturarv. Själv ställer jag mig också på krögarens sida, men av andra anledningar.
Den första är hela inställningen om att det finns så gott om mat att det inte spelar någon roll ifall vi kastar. Nu pratar jag inte om att vi ska tänka på de svältande barnen i Afrika, utan om ren miljöhänsyn. Jag är inte alls vegetarian, utan inser att vi är skapade för att kunna äta kött, men tanken på hur många djur som slaktas bara för att köttet sedan ska kastas bort är motbjudande till och med för mig. Det handlar om allt annat än djuren också, som energibehov vid transporter, förvaring och även matlagning, foder och skötsel under uppfödningen etc. Liknande resonemang kan föras kring produktionen av frukter, grönsaker och kryddor.
Den andra anledningen är ekonomisk. Vissa verkar kritisera krögaren för att vilja kunna stoppa mer pengar i egen ficka, men det är förmodligen inte så det går till. Säg att vissa gäster tar 30 % mer mat än de klarar att äta – det motsvarar att en gäst tar två fulla tallrikar men bara klarar drygt en och en halv. På kort sikt påverkas inköpet av mat inte särskilt mycket eftersom krögaren köper mat partivis, varefter maten antingen lagas till eller läggs i frysen, men på lång sikt är det klart att restaurangen kan dra ner på utgifterna om detta slöseri försvinner. Om var tredje gäst lämnar mat betalar restaurangen i så fall 10 % mer än vad som skulle behövts. På lång sikt sätts priset för en middag efter hur mycket mat en person förväntas äta inklusive kostnader för personal med mera, plus en vinst som motsvarar räntan på investerade pengar. Diskussionen om "pengar i egen ficka" antar att det inte råder konkurrens på restaurangmarknaden utan att man kan sätta vilket pris man vill.
Kommentarerna till artiklarna avslöjar också att det finns en skylt i restaurangen som klart och tydligt säger att all mat ska ätas upp, och att restaurangägaren har rätt att ta ut 100 SEK extra av den gäst som inte äter upp. Genom att på detta vis demonstrera att slöseri inte tolereras, så blir det tydligt att gästerna inte betalar extra för att mat kastas. Om jag går till en dyrare restaurang så är jag beredd att betala för bättre mat, ett större utbud, bättre inredning eller mindre stressad personal. Däremot är jag inte beredd att betala för att andra ska ha rätt att ta mat som sedan bara kastas, när jag själv har förmåga att bedöma hur mycket jag kan äta.
Sedan kan det alltid diskuteras om krögarens reaktion var överdriven (tankarna går till Seinfelds Soup Nazi). Själv skulle jag nog inte ha reagerat lika kraftigt, men det går kanske att sätta sig in i hans perspektiv. När man går till en restaurang, liksom när man handlar vad som helst i övrigt, så ingår man ett avtal i juridisk mening (utan att det behöver vara skriftligt). Avtalen kan se olika ut, men eftersom dessa skyltar är tydligt uppsatta i restaurangen så kan man nog anta att de är giltiga rent juridiskt om inte villkoren är oskäliga. Visst kan det sedan hända att någon totalt missbedömer sin hunger, men när han därefter begär att få efterrätt så har han ju därmed visat att han inte över huvud taget bryr sig om att ens försöka äta upp. Finns det plats för efterrätt så hade det nog funnits plats för några tuggor till. Det är ett brott mot avtalet och ett hån mot krögaren.
För min del är alltså krögaren hjälten. Synd bara att jag inte bor i Göteborg, men det får nog bli ett besök på restaurangen nästa gång jag kommer till stan.
GP: "Det är folksjälen som reagerar" (2011-07-24)
GP: Slängde mat - nekades dessert (2011-07-22)
SvD: Mätta kroggäster nekades efterrätt (2011-07-24)
söndag 24 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Att acceptera trafikolyckor med dödlig utgång
För några dagar sedan körde en 22-åring ihjäl sig på motorcykel när han försökte komma undan polisen, medan han hade sin 17-åriga flickvän som passagerare. Det finns en del åsikter i sociala medier om det här, bland annat på bloggar och diskussionsfora som Flashback och Sporthoj. Jag undviker att länka eftersom det finns en hel del personlig information och jag inte vill bidrag till att sprida sådant vidare efter en så tragisk händelse.
Vissa hävdar att det var polisens fel, som hetsade honom att köra som han gjorde. Andra menar att det var rätt åt honom, vilket har mött en del kritik på grund av avsaknad av förståelse och empati.
Jag vill härmed redogöra för hur jag resonerar kring händelser som denna, på ett så rationellt sätt som möjligt.
För det första måste vi inse att det är ett otroligt farligt beteende. En hastighet av 250 km/h kan lätt leda till en olycka, och en olycka i den hastigheten är ofta dödlig. Förarens vårdslösa beteende bekräftas av flera kommentarer från ögonvittnen. I ett fall hävdar någon att motorcykeln var nära att köra på bilen där hela hans familj satt. Motorcykeln hade naturligtvis kunnat hamna inne i bilen, så att alla hade dött.
För det andra är det troligtvis inget engångsbeteende. Polisen kunde inte ha kännedom om att föraren saknade körkort eller att motorcykeln inte var hans, men de ska heller inte ta med det i beräkningen. På klon känner man lejonet, och ingen skulle agera så första gången de körde. Lyckas föraren komma undan kommer han förmodligen att göra likadant igen, tills någon dör. Det har också visat sig att han är välkänd i mc-kretsar. Att motorcykeln var skriven på hans far är heller ingen garanti för att han inte kört regelbundet, eftersom det i Stockholmstrakten är ytterst få under 25 som "äger" sina motorcyklar av försäkringstekniska skäl.
För det tredje måste vi fundera på vad polisens uppgift är. Är det bara att förstöra nöjet för unga killar som vill leka och visa sig på styva linan, eller är det att skapa ett tryggt samhälle för allmänheten? Om det blir allmänt känt att det räcker med att köra i över 200 km/h för att polisen ska sluta följa efter, så kommer naturligtvis fler att göra farliga saker för att komma undan. Omvänt, om det är känt att det är i princip omöjligt att komma undan så är det ju ingen idé att försöka. På så sätt spelar det ju egentligen ingen roll ifall de ser polisbilar eller helikoptrar.
För det fjärde bör vi inse hur farliga krafter som finns i trafiken. En motorcykel blir ett dödligt vapen i de hastigheterna. Låt oss anta att nyheten istället hade varit att någon gick runt med en yxa på stan, och började agera ännu mer hotfullt mot förbipasserande när polisen närmade sig. Skulle då de personer som menar att polisen inte borde ha följt efter paret på motorcykel också ha hävdat att polisen borde lämna yxmannen i fred så att han fick lugna sig efter egen förmåga? Naturligtvis måste de ingripa mot ett pågående brott.
För det femte är det i Sverige tabu att tala om värdet av ett liv. Det är fel att säga att en viss persons liv är mer värt än någon annans. Därför kan vi ha svårt att se skillnaden mellan att gärningsmannen själv dör eller dödar någon annan, till exempel sin flickvän. De flesta hade nog ansett att det varit lika illa. Men om vi istället tänker oss att det är någons egendom som förstörs, så anser vi att det vore värre att förstöra någon annans egendom. Lagstiftaren håller med och kallar det, om det är uppsåtligt, för "angrepp på egen rättssfär", vilket inte är straffbart.
Nu må folk anklaga mig för att ha brist på empati, men som jag bedömer det var det polisens uppgift att få stopp på ekipaget. Hade paret lyckats komma undan så hade det sannolikt slutat i ett dödsfall nästa gång istället. Visst, inte med absolut säkerhet, men det vägs å andra sidan upp av att de kunde ha tagit med sig många fler. Jag är faktiskt förvånad att tjejen klarade sig så lindrigt. I en situation där någon måste dö, så var därför denna utgång den bästa tänkbara. Mina tankar går dock till förarens familj och anhöriga.
Det ska tilläggas att jag själv har mc-körkort, men oavsett fordonstyp försöker jag vara ett föredöme i trafiken. Jag är inte emot mc-körning utan kan varmt rekommendera andra att skaffa mc-kort, men då gäller det att ha tillräckligt mycket mognad också.
DN: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
SvD: "Polisen tog min pojkväns liv" (2011-07-22)
SvD: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Expressen: Polisen kunde inte spela in jakten på motorcykeln (2011-07-22)
Expressen: 22-åring dog efter extremfärd på mc - hade inget körkort (2011-07-21)
Expressen: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Expressen: Extremfart när 22-åring omkom på mc (2011-07-21)
Aftonbladet: Polisens film från mc-jakten saknas (2011-07-22)
Aftonbladet: Polisen: Vi har handlat korrekt (2011-07-22)
Aftonbladet: "POLISEN HAR TAGIT HANS LIV" (2011-07-22)
Aftonbladet: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Vissa hävdar att det var polisens fel, som hetsade honom att köra som han gjorde. Andra menar att det var rätt åt honom, vilket har mött en del kritik på grund av avsaknad av förståelse och empati.
Jag vill härmed redogöra för hur jag resonerar kring händelser som denna, på ett så rationellt sätt som möjligt.
För det första måste vi inse att det är ett otroligt farligt beteende. En hastighet av 250 km/h kan lätt leda till en olycka, och en olycka i den hastigheten är ofta dödlig. Förarens vårdslösa beteende bekräftas av flera kommentarer från ögonvittnen. I ett fall hävdar någon att motorcykeln var nära att köra på bilen där hela hans familj satt. Motorcykeln hade naturligtvis kunnat hamna inne i bilen, så att alla hade dött.
För det andra är det troligtvis inget engångsbeteende. Polisen kunde inte ha kännedom om att föraren saknade körkort eller att motorcykeln inte var hans, men de ska heller inte ta med det i beräkningen. På klon känner man lejonet, och ingen skulle agera så första gången de körde. Lyckas föraren komma undan kommer han förmodligen att göra likadant igen, tills någon dör. Det har också visat sig att han är välkänd i mc-kretsar. Att motorcykeln var skriven på hans far är heller ingen garanti för att han inte kört regelbundet, eftersom det i Stockholmstrakten är ytterst få under 25 som "äger" sina motorcyklar av försäkringstekniska skäl.
För det tredje måste vi fundera på vad polisens uppgift är. Är det bara att förstöra nöjet för unga killar som vill leka och visa sig på styva linan, eller är det att skapa ett tryggt samhälle för allmänheten? Om det blir allmänt känt att det räcker med att köra i över 200 km/h för att polisen ska sluta följa efter, så kommer naturligtvis fler att göra farliga saker för att komma undan. Omvänt, om det är känt att det är i princip omöjligt att komma undan så är det ju ingen idé att försöka. På så sätt spelar det ju egentligen ingen roll ifall de ser polisbilar eller helikoptrar.
För det fjärde bör vi inse hur farliga krafter som finns i trafiken. En motorcykel blir ett dödligt vapen i de hastigheterna. Låt oss anta att nyheten istället hade varit att någon gick runt med en yxa på stan, och började agera ännu mer hotfullt mot förbipasserande när polisen närmade sig. Skulle då de personer som menar att polisen inte borde ha följt efter paret på motorcykel också ha hävdat att polisen borde lämna yxmannen i fred så att han fick lugna sig efter egen förmåga? Naturligtvis måste de ingripa mot ett pågående brott.
För det femte är det i Sverige tabu att tala om värdet av ett liv. Det är fel att säga att en viss persons liv är mer värt än någon annans. Därför kan vi ha svårt att se skillnaden mellan att gärningsmannen själv dör eller dödar någon annan, till exempel sin flickvän. De flesta hade nog ansett att det varit lika illa. Men om vi istället tänker oss att det är någons egendom som förstörs, så anser vi att det vore värre att förstöra någon annans egendom. Lagstiftaren håller med och kallar det, om det är uppsåtligt, för "angrepp på egen rättssfär", vilket inte är straffbart.
Nu må folk anklaga mig för att ha brist på empati, men som jag bedömer det var det polisens uppgift att få stopp på ekipaget. Hade paret lyckats komma undan så hade det sannolikt slutat i ett dödsfall nästa gång istället. Visst, inte med absolut säkerhet, men det vägs å andra sidan upp av att de kunde ha tagit med sig många fler. Jag är faktiskt förvånad att tjejen klarade sig så lindrigt. I en situation där någon måste dö, så var därför denna utgång den bästa tänkbara. Mina tankar går dock till förarens familj och anhöriga.
Det ska tilläggas att jag själv har mc-körkort, men oavsett fordonstyp försöker jag vara ett föredöme i trafiken. Jag är inte emot mc-körning utan kan varmt rekommendera andra att skaffa mc-kort, men då gäller det att ha tillräckligt mycket mognad också.
DN: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
SvD: "Polisen tog min pojkväns liv" (2011-07-22)
SvD: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Expressen: Polisen kunde inte spela in jakten på motorcykeln (2011-07-22)
Expressen: 22-åring dog efter extremfärd på mc - hade inget körkort (2011-07-21)
Expressen: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Expressen: Extremfart när 22-åring omkom på mc (2011-07-21)
Aftonbladet: Polisens film från mc-jakten saknas (2011-07-22)
Aftonbladet: Polisen: Vi har handlat korrekt (2011-07-22)
Aftonbladet: "POLISEN HAR TAGIT HANS LIV" (2011-07-22)
Aftonbladet: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Galenskap eller partipolitik, vad är skillnaden?
En fascinerande och skrämmande utveckling är hur snabbt folk drar slutsatser av nyheter och börjar använda dem i sin egen argumentation. Det saknas ord för att förklara tragedin på norska Utøya, där den senaste siffran säger att 84 ungdomar har dött. Men det betyder inte att om man nödvändigtvis måste säga något alls, så ska man låta frågan glida över i något annat.
Exempel på blogginlägg som argumenterar på detta sätt är Våldet kommer från höger (Kommunisternas blogg), Högerextrema farligare än vad vi tror (Progressiv blogg om solidaritet), Högerextremistiska terrorbrott det vanliga i Norden (Svensson) och Viktigt att granska de högerextremistiska krafterna (The comments), men det finns andra också som drar det olika långt.
Historiskt sett har såväl höger- som vänsterextremister begått ohyggliga brott mot mänskligheten. Nazisternas förintelse (Holocaust) är väl egentligen onödig att nämna, men färre är intresserade av att prata om att antalet etniska ukrainare som dog under Stalins medvetet förorsakade hungersnöd (Holodomor) var av samma storleksordning som antalet judar som dog i koncentrationslägren, eller kanske rentav större. På samma sätt som vissa högerextrema förnekar Förintelsen, så är de flesta som förnekar Holodomor kommunister. Men fråga någon ukrainare om detta, så får du höra historier om hur en familj kunde tvingas äta upp ett av barnen för att de övriga skulle överleva.
Ingen av de politiska extremerna har monopol på våld, men här måste vi inse att det är något annat som har hänt. Massmord är inte del av någons partiprogram och det är mycket svårt att tro att detta är frukten av ett styrelsemöte i ens den mest extrema av alla politiska grupperingar.
Jag skulle satsa på att det rör sig om att gärningsmannen Anders Behring Breivik haft en skruv lös redan från början. En oförmåga att se annat än svart och vitt gjorde att han sökte sig längst ut på den politiska skalan. Omständigheterna gjorde att det var till höger, men förmodligen hade det lika gärna kunnat bli till vänster om han haft andra kompisar. Ifall han har haft någon medhjälpare så kommer detta naturligtvis förändra en del, men det blir ändå inte särskilt mycket troligare att det är helt politiskt betingat.
Experter säger att massmördare kan indelas i tre kategorier:
Att inom ett dygn börja göra politik av denna djupt tragiska händelse kräver nog en speciell sorts brist på empati och tjänar till att åstadkomma två saker:
Frågan som kvarstår är alltså ifall vi ska låta förnuftet eller överilade känsloyttringar få segra. Anders Behring Breivik fattade sitt beslut. Vad väljer du?
DN: Sökandet efter saknade fortsätter (2011-07-23)
DN: Har uttryckt högerextrema åsikter (2011-07-23)
DN: "Gro Harlem Brundtland är en landsförrädare" (2011-07-23)
DN: 32-åringen misstänks för båda brotten (2011-07-23)
DN: Ögonvittne: Jag är övertygad om att det var två personer som sköt (2011-07-23)
SvD: Över 90 döda i attackerna i Norge (2011-07-23)
SvD: "Paradis blev till helvete" (2011-07-23)
SvD: Hörde gärningsmannen jubla (2011-07-23)
Expressen: Så gick gärningsmannen till väga (2011-07-23)
Expressen: Attackerna i Norge - detta har hänt (2011-07-23)
Aftonbladet: Norge är präglat av terrorn (2011-07-23)
Aftonbladet: Han spred sitt hat på nätet (2011-07-23)
Aftonbladet: "Vi har ett stort pussel att lägga" (2011-07-23)
Aftonbladet: Minst 84 döda i vansinnesskjutning (2011-07-22)
Exempel på blogginlägg som argumenterar på detta sätt är Våldet kommer från höger (Kommunisternas blogg), Högerextrema farligare än vad vi tror (Progressiv blogg om solidaritet), Högerextremistiska terrorbrott det vanliga i Norden (Svensson) och Viktigt att granska de högerextremistiska krafterna (The comments), men det finns andra också som drar det olika långt.
Historiskt sett har såväl höger- som vänsterextremister begått ohyggliga brott mot mänskligheten. Nazisternas förintelse (Holocaust) är väl egentligen onödig att nämna, men färre är intresserade av att prata om att antalet etniska ukrainare som dog under Stalins medvetet förorsakade hungersnöd (Holodomor) var av samma storleksordning som antalet judar som dog i koncentrationslägren, eller kanske rentav större. På samma sätt som vissa högerextrema förnekar Förintelsen, så är de flesta som förnekar Holodomor kommunister. Men fråga någon ukrainare om detta, så får du höra historier om hur en familj kunde tvingas äta upp ett av barnen för att de övriga skulle överleva.
Ingen av de politiska extremerna har monopol på våld, men här måste vi inse att det är något annat som har hänt. Massmord är inte del av någons partiprogram och det är mycket svårt att tro att detta är frukten av ett styrelsemöte i ens den mest extrema av alla politiska grupperingar.
Jag skulle satsa på att det rör sig om att gärningsmannen Anders Behring Breivik haft en skruv lös redan från början. En oförmåga att se annat än svart och vitt gjorde att han sökte sig längst ut på den politiska skalan. Omständigheterna gjorde att det var till höger, men förmodligen hade det lika gärna kunnat bli till vänster om han haft andra kompisar. Ifall han har haft någon medhjälpare så kommer detta naturligtvis förändra en del, men det blir ändå inte särskilt mycket troligare att det är helt politiskt betingat.
Experter säger att massmördare kan indelas i tre kategorier:
- De som är arga på en person eller en grupp av personer och specifikt väljer dem.
- De som är arga på en viss plats eller gruppering i allmänhet, och väljer ut representanter för platsen eller gruppen.
- De som väljer offer slumpmässigt (vilket dock är ovanligt).
Att inom ett dygn börja göra politik av denna djupt tragiska händelse kräver nog en speciell sorts brist på empati och tjänar till att åstadkomma två saker:
- Att vinna några billiga politiska poänger, men bara bland dem som också är benägna att tänka så här.
- Att uppvigla till demonstrationer och motdemonstrationer mellan höger- och vänsterextrema, vilket bara ställer till mer skada och knappast hjälper det sorgedrabbade Norge.
Frågan som kvarstår är alltså ifall vi ska låta förnuftet eller överilade känsloyttringar få segra. Anders Behring Breivik fattade sitt beslut. Vad väljer du?
DN: Sökandet efter saknade fortsätter (2011-07-23)
DN: Har uttryckt högerextrema åsikter (2011-07-23)
DN: "Gro Harlem Brundtland är en landsförrädare" (2011-07-23)
DN: 32-åringen misstänks för båda brotten (2011-07-23)
DN: Ögonvittne: Jag är övertygad om att det var två personer som sköt (2011-07-23)
SvD: Över 90 döda i attackerna i Norge (2011-07-23)
SvD: "Paradis blev till helvete" (2011-07-23)
SvD: Hörde gärningsmannen jubla (2011-07-23)
Expressen: Så gick gärningsmannen till väga (2011-07-23)
Expressen: Attackerna i Norge - detta har hänt (2011-07-23)
Aftonbladet: Norge är präglat av terrorn (2011-07-23)
Aftonbladet: Han spred sitt hat på nätet (2011-07-23)
Aftonbladet: "Vi har ett stort pussel att lägga" (2011-07-23)
Aftonbladet: Minst 84 döda i vansinnesskjutning (2011-07-22)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)