lördag 23 juli 2011

Att acceptera trafikolyckor med dödlig utgång

För några dagar sedan körde en 22-åring ihjäl sig på motorcykel när han försökte komma undan polisen, medan han hade sin 17-åriga flickvän som passagerare. Det finns en del åsikter i sociala medier om det här, bland annat på bloggar och diskussionsfora som Flashback och Sporthoj. Jag undviker att länka eftersom det finns en hel del personlig information och jag inte vill bidrag till att sprida sådant vidare efter en så tragisk händelse.

Vissa hävdar att det var polisens fel, som hetsade honom att köra som han gjorde. Andra menar att det var rätt åt honom, vilket har mött en del kritik på grund av avsaknad av förståelse och empati.

Jag vill härmed redogöra för hur jag resonerar kring händelser som denna, på ett så rationellt sätt som möjligt.

För det första måste vi inse att det är ett otroligt farligt beteende. En hastighet av 250 km/h kan lätt leda till en olycka, och en olycka i den hastigheten är ofta dödlig. Förarens vårdslösa beteende bekräftas av flera kommentarer från ögonvittnen. I ett fall hävdar någon att motorcykeln var nära att köra på bilen där hela hans familj satt. Motorcykeln hade naturligtvis kunnat hamna inne i bilen, så att alla hade dött.

För det andra är det troligtvis inget engångsbeteende. Polisen kunde inte ha kännedom om att föraren saknade körkort eller att motorcykeln inte var hans, men de ska heller inte ta med det i beräkningen. På klon känner man lejonet, och ingen skulle agera så första gången de körde. Lyckas föraren komma undan kommer han förmodligen att göra likadant igen, tills någon dör. Det har också visat sig att han är välkänd i mc-kretsar. Att motorcykeln var skriven på hans far är heller ingen garanti för att han inte kört regelbundet, eftersom det i Stockholmstrakten är ytterst få under 25 som "äger" sina motorcyklar av försäkringstekniska skäl.

För det tredje måste vi fundera på vad polisens uppgift är. Är det bara att förstöra nöjet för unga killar som vill leka och visa sig på styva linan, eller är det att skapa ett tryggt samhälle för allmänheten? Om det blir allmänt känt att det räcker med att köra i över 200 km/h för att polisen ska sluta följa efter, så kommer naturligtvis fler att göra farliga saker för att komma undan. Omvänt, om det är känt att det är i princip omöjligt att komma undan så är det ju ingen idé att försöka. På så sätt spelar det ju egentligen ingen roll ifall de ser polisbilar eller helikoptrar.

För det fjärde bör vi inse hur farliga krafter som finns i trafiken. En motorcykel blir ett dödligt vapen i de hastigheterna. Låt oss anta att nyheten istället hade varit att någon gick runt med en yxa på stan, och började agera ännu mer hotfullt mot förbipasserande när polisen närmade sig. Skulle då de personer som menar att polisen inte borde ha följt efter paret på motorcykel också ha hävdat att polisen borde lämna yxmannen i fred så att han fick lugna sig efter egen förmåga? Naturligtvis måste de ingripa mot ett pågående brott.

För det femte är det i Sverige tabu att tala om värdet av ett liv. Det är fel att säga att en viss persons liv är mer värt än någon annans. Därför kan vi ha svårt att se skillnaden mellan att gärningsmannen själv dör eller dödar någon annan, till exempel sin flickvän. De flesta hade nog ansett att det varit lika illa. Men om vi istället tänker oss att det är någons egendom som förstörs, så anser vi att det vore värre att förstöra någon annans egendom. Lagstiftaren håller med och kallar det, om det är uppsåtligt, för "angrepp på egen rättssfär", vilket inte är straffbart.

Nu må folk anklaga mig för att ha brist på empati, men som jag bedömer det var det polisens uppgift att få stopp på ekipaget. Hade paret lyckats komma undan så hade det sannolikt slutat i ett dödsfall nästa gång istället. Visst, inte med absolut säkerhet, men det vägs å andra sidan upp av att de kunde ha tagit med sig många fler. Jag är faktiskt förvånad att tjejen klarade sig så lindrigt. I en situation där någon måste dö, så var därför denna utgång den bästa tänkbara. Mina tankar går dock till förarens familj och anhöriga.

Det ska tilläggas att jag själv har mc-körkort, men oavsett fordonstyp försöker jag vara ett föredöme i trafiken. Jag är inte emot mc-körning utan kan varmt rekommendera andra att skaffa mc-kort, men då gäller det att ha tillräckligt mycket mognad också.

DN: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
SvD: "Polisen tog min pojkväns liv" (2011-07-22)
SvD: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Expressen: Polisen kunde inte spela in jakten på motorcykeln (2011-07-22)
Expressen: 22-åring dog efter extremfärd på mc - hade inget körkort (2011-07-21)
Expressen: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)
Expressen: Extremfart när 22-åring omkom på mc (2011-07-21)
Aftonbladet: Polisens film från mc-jakten saknas (2011-07-22)
Aftonbladet: Polisen: Vi har handlat korrekt (2011-07-22)
Aftonbladet: "POLISEN HAR TAGIT HANS LIV" (2011-07-22)
Aftonbladet: 22-åring dog efter extremfärd på mc (2011-07-21)

6 kommentarer:

  1. a) MC-föraren saknade körkort.
    Han var således inte behörig att sätta sig på motorcykeln.

    b) Motorcykeln tillhörde en annan familjemedlem – troligtvis han enfaldige far för att reducera försäkringspremien.
    Det är inte alls ovanligt bland ungdomar att nyttja enfaldiga föräldrar med att föräldrarna äger & står för försäkringspremier, trots att nyttjaren oftast är en annnan.

    Nu skjuter både anhöriga & passagerare skulden på polisen.

    Passageraren borde varit medveten om att hom inte skulle sätta sig på ett fordon som saknar behörig förare – det är basalt även för en 17 årig flicka. Hon skulle med hjälm möjligtvis kunna åka med en eu-moped, men inget kraftfullare då behörighet saknas

    Anhöriga har ett större ansvar att se till att fordon inte nyttjas olagligt !

    I vissa fall är det inte ens tillåtet att låna ut en MC om försäkringspremien har nyttjandekrav för 50+ -ägare.
    //
    Nils

    SvaraRadera
  2. Nils, allt du skriver är naturligtvis sant. Jag kanske inte var tillräckligt tydlig, men jag försökte peka på samma saker som du, såväl att han saknade körkort som att hans far säkert hjälpte honom att slippa en hög premie.

    Det är naturligt för de anhöriga att skylla på polisen initialt, men jag hoppas att de kommer till insikt senare. Föräldrar måste ta sitt ansvar och fundera över konsekvenserna av hur de agerar. När jag var 22 hade jag aldrig vågat be mina föräldrar om att stå som ägare till min motorcykel, särskilt inte om jag inte ens hade haft körkort.

    SvaraRadera
  3. Otroligt tragiskt. Men hur beter sig polisen egentligen? Som vanligt, totalt rabiat och roligt för polisen. Det här ju det bästa dom vet. Polisjakter. Även i det här fallet försökte tokpolisen jaga i fatt mc:n med risk att döda andra människor. Hade dom inte jagat mc:n kanske mc föraren överlevet. Och som vanligt kommer polisen med sina lögner och ursäkter att det visst inte var någon jakt, dom hann inte med påstod polisen med trynet i tv:n, att inte ens helikoptern hade nog prestanda att följa mc:n. Lögn, dom försöker bara klara sitt eget skinn. Helikoptern har en marsfart av mer än 250 km. tim och toppfart på 350 km. Jävla storljugande poliser.

    SvaraRadera
  4. Anonym, jag håller nog inte helt med dig. Polisen har en befälsstruktur, så det är knappast de enskilda poliserna i bilarna som bestämmer över om de ska följa efter eller inte, när de väl har rapporterat det vidare.

    Det jag försökt argumentera för är också att det inte hade varit särskilt bra att bara släppa det. Visst hade utgången kunnat bli annorlunda, men hur ska man veta på vilket sätt? Istället för att köra på bommen så hade han kanske kört in i en bil och dödat fem personer. Eller så hade han klarat sig denna gång men kört ihjäl någon nästa dag. Eller så hade det gått precis likadant som det gick, med eller utan efterföljande helikopter. Men genom att fortsätta var möjligheten naturligtvis mycket större att få stopp på honom innan han lyckades skada någon. Det handlar om övervägningar, risker och sannolikheter.

    Av hur du uttrycker dig tror jag inte att du har flugit helikopter. Helikopterns toppfart har väldigt litet att göra med ifall besättningen klarar att se vart en motorcykel tar vägen under träd och broar, genom korsningar, mellan hus etc. Även om man lyckas se motorcykeln så är det lätt hänt att man flyger förbi när den bromsar eller svänger.

    SvaraRadera
  5. Var själv ute i trafiken den kvällen. Mycket möjligt att det var samma mc som mot rött ljus i hög fart var nån meter från att ramma min bil. Det skedde i korsningen Örbyleden-Skebokvarnsvägen vid 20 tiden. Mc-n hade passagerare, inga poliser där och då. Hade mc-n kört in i min bil fanns det en passagerare i min bil på den sidan som skulle ha träffats.

    SvaraRadera
  6. Tack Anonym, du exemplifierar vad jag försöker säga. I höstas var jag på en repetitions-/kompletteringskurs för förare av tunga fordon. På programmet fanns en föreläsning om trafiksäkerhet, och vi fick bland annat se en film om hur höga hastigheter lätt kan bli dödliga. Ett krocktest gjordes mellan en bil och en telefonstolpe i 70 km/h. Stolpen trängde igenom hela motorrummet. I 90 km/h såg man hur stolpen tog sig inte bara igenom motorrummet utan också in i kupén och krossade ett av framsätena. Hade någon suttit där hade alltså den personen dött. Om en motorcykel i betydligt högre hastighet träffar bilen från sidan, där krockzonerna är mycket mindre, så kan man tyvärr inte räkna med att endast personen på den sidan stryker med. Jag är mycket glad att ni och alla andra oskyldiga klarade er!

    SvaraRadera