Nivåindelning, för allas bästa

Väldigt starka åsikter framförs nu i såväl tidningar som bloggar angående Folkpartiets förslag, som presenteras i dag, att införa spetsutbildningar på högstadiet.

Människor är olika. Vissa har svårt för en viss sak, medan andra har lätt för den. De som har svårt kan ofta höja sin nivå genom att arbeta extra hårt. De som har lätt riskerar istället att tappa sugen. Det kan tyckas något förvånande när man får höra att de studenter som har de allra högsta betygen från gymnasiet ofta lyckas sämre med sina universitetsstudier än deras kurskamrater med bara nästan lika bra betyg.

Jag har min egen teori kring detta, nämligen att den som hela sitt liv har fått kämpa för att lära sig har fått en ordentlig studievana, medan den som har haft lätt för sig inte pluggat lika hårt utan "glidit igenom" i alla fall. På gymnasiet har det dock avspeglat sig i betygen eftersom ämnena inte längre är triviala, så att dessa elever inte alltid fått de allra högsta betygen. Skillnaden i resultat på högskolan har sedan att göra med att kraven som ställs är annorlunda än på gymnasiet. Förhoppningsvis kan dessa smarta elever på något vis ta sig vidare till den utbildning som de vill. Men det är inte säkert, eftersom det ofta är tuff konkurrens.

När jag gick på lågstadiet frågade jag min lärare om jag inte kunde få läsa mer matematik. Det dröjde ända till årskurs tre, men då fick jag en bok från fyran. Tack vare flexibilitet som den här lyckades jag hålla intresset vid liv. Ändå var det mesta enkelt, framför allt när det gällde matten. På högstadiet fick alla omdömen av läraren, utöver själva betygen. På mitt stod det "5++". I slutet av nian hade dock omdömet ändrats. Jag hade enligt lappen "sänkt" mig till 5, eftersom jag inte hade gjort en enda hemläxa. Vid det här laget hade jag alltså tappat det mesta av min studievana, och det påverkade naturligtvis också mina gymnasiebetyg senare.

Missförstå mig inte, mina gymnasiebetyg låg fortfarande en bra bit över medel, men de räckte inte på långa vägar för att ta mig in på den utbildning jag ville läsa efteråt. Jag blev därför tvungen att skriva högskoleprovet. Resultatet blev bra, och enligt statistiken lyckades jag bättre än 99 % av de andra som skrev. Men att jag saknar vanan att sätta mig med boken och bara läsa märks tydligt. Jag önskar att jag mycket tidigare i skolan hade fått möta motstånd. Det skulle ha varit en erfarenhet för livet.

I vårt socialistiska tänkande i det här landet är det fult att lägga resurser på dem som det redan går bra för. De svenska lärarna tvingas alltså undervisa elever på samtliga nivåer i samma klass.

Eftersom jag själv har vikarierat som lärare så har jag fått en känsla för hur det här går till. Det finns en kategori elever som förstår allt innan man ens har förklarat det. De här eleverna sitter efter en stund och sysslar med annat än att lyssna och missar därför ofta något viktigt man säger. En annan kategori kan man förklara samma sak för hur många gånger som helst. Naturligtvis gör man det på olika sätt – man byter uttryckssätt och försöker hitta på olika exempel. Men man kan inte hålla på så här hur länge som helst, eftersom alla andra i klassen redan har fattat och sitter och väntar. Man är alltså tvungen att gå vidare och hoppas att de svaga eleverna vill stanna kvar på rasten så att man kan förklara ytterligare en gång, men inser att resten av lektionen kommer att vara svår att förstå för den som inte har hängt med hittills.

Nivån på undervisningen hamnar på detta sätt någonstans på mitten, men tyvärr tappar man därmed både dem som har allra lättast och dem som har allra svårast att hänga med.

För allas skull, såväl lärare, elever som samhället, krävs det därför att vi tillåter oss att lämna vårt "alla har rätt att vara lika bra"-tänkande, som tyvärr ofta mynnar ut i "alla tvingas vara lika dåliga". Så fort vi ser att några elever har det extra lätt eller extra svårt så är det läge att ge dem stödundervisning. För den ena gruppen handlar det om att få hänga med och inte behöva känna sig som idioter. För den andra handlar det om att ge en möjlighet att fortsätta utvecklas.

Sverige har inte råd att tappa bort så många av våra ungdomar i skolorna!

DN: Spetsutbildningar för 13-åringar (2010-08-17)
SvD: Spetsutbildningar för 13-åringar (2010-08-17)
Expressen: Elitklasser ska införas - redan i grundskolan (2010-08-17)
Aftonbladet: Fp vill starta elitklasser i grundskolan (2010-08-17)
Aftonbladet: Tenta av gymnasiet redan i högstadiet (2010-08-17)
Aftonbladet (blogg): Elitklasser - i grundskolan (2010-08-17)
GP: Spetsutbildningar för 13-åringar (2010-08-17)
Sydsvenskan: Spetsutbildningar för 13-åringar (2010-08-17)