Vänsterpartisters förakt mot arbetare och andra

DN skriver i dag om att vänsterpartistiska riksdagsledamöter aktivt saboterar andras grundlagsskyddade rättigheter (Vänsterpartister störde SD-möte). Det hela gör mig inte alls förvånad, givet mina egna erfarenheter av vänsterpartister...

Till vardags studerar jag, men för att finansiera studierna arbetar jag också extra som bussförare på ett bolag med Storstockholms Lokaltrafik som huvudman. Jag trivs med arbetet; om man lägger ner litet extra energi är det utvecklande på många sätt: Jag försöker se till att belysning och temperatur är precis perfekt. Jag informerar om anslutningar och förseningar. Och framför allt försöker jag att bemöta varje resenär på ett positivt sätt. Ibland har jag som sport att med ett leende försöka förgylla dagen för dem som verkar mest problemtyngda och inne i sina egna tankar. Ibland blir de helt tagna på sängen och kan inte låta bli att själva brista ut i ett stort leende. Att bemöta folk med vänlighet gör också stämningen trevligare på bussen. Jag har aldrig känt mig hotad, och i de få fall då jag inte har kommit överens med en resenär har jag haft övriga passagerare på min sida. Men de flesta är glada och när man får beröm värmer det länge.

Men det är klart att det finns folk som vänlighet inte biter på, folk som skräpar ner, klottrar, häller ut öl och sprit, smetar tuggummi på sätena och så vidare.

För inte så länge sedan hade jag några passagerare som satte sig ganska långt fram, så att jag kunde höra deras diskussion. De pratade om att de skulle arbeta för Vänsterpartiet inför valet. När de hade klivit av och jag hade kört färdigt turen gick jag som vanligt igenom bussen för att se att allt stod rätt till och att ingen satt kvar. Det jag upptäckte på den plats de hade suttit var att de hade tryckt ner förpackning och matrester mellan sätena från den middag de hade ätit på bussen. Det är naturligtvis inte tillåtet att äta på bussen. Jag lät dem alltså göra det ändå, och de valde att betala tillbaka min vänlighet genom att skräpa ner. De hade lätt kunnat lägga det i papperskorgen en liten bit bort, men av någon anledning ville de göra så här istället.

Det jag kunde välja på i det läget var alltså att antingen låta det vara kvar så att andra passagerare skulle få matrester på sina kläder, eller själv stå och peta i deras kladdiga och flottiga matrester med mina fingrar för att få upp allting så att det kunde kastas. Det ingår inte i min arbetsbeskrivning att göra det, men ändå valde jag att städa efter dem – passagerarna och servicen framför allt.

Jag kan bara se två möjliga förklaringar till det här. Den första är att de vill förstöra kollektivtrafiken eller för dem som använder sig av den. Men Vänsterpartiet argumenterar ju för att bygga ut kollektivtrafiken och hoppas på att fler ska utnyttja den. Den andra är att de har något emot mig som bussförare. Men de kunde inte ha haft någon aning om vad jag har för politisk uppfattning eller att jag egentligen är student och bara arbetar 25 %. I deras ögon måste jag ha tillhört arbetarklassen. Om jag dessutom har behandlat dem vänligt, så är det förhoppningsvis inget personligt mot mig, men då återstår det bara att de föraktar arbetare.

Jag är inte förvånad över att de agerade så här (jag har sett tillräckligt mycket liknande från vänstern), men däremot kan jag inte förstå deras motiv. Så fort de börjar prata politik så ikläder de sig rollen som företrädare av partiet. Då gäller det att passa sig extra noga, eftersom folk noterar vad de säger och hur de uppför sig. Men det borde inte ens spela någon roll! Varför ska man bara uppföra sig när någon tittar? Hur man agerar till vardags visar ju vilken människosyn man har och därmed också vilken politik man förmodligen kommer att driva. Det här är dessutom något helt annat än att fiffla med skatter, utnyttja RUT-avdrag som partiet egentligen är emot eller så. Där finns det ju en personlig vinst man kan göra. Men att låta bli att sträcka sig efter papperskorgen och istället förstöra genom att trycka ner mat och förpackningar mellan sätena är ett ställningstagande – det finns ju ingen personlig vinst man kan göra på det.

Vänsterpartiet vill ofta framstå som idealister som tror att mänskligheten är god och att vi kan få ett bättre samhälle om vi litar på varandra utan övervakning, om vi samarbetar, visar solidaritet och samsas om resurserna. Men genom sitt agerande visar de att det aldrig kommer att kunna hända och att allt de säger bara är tomma ord.

DN: Vänsterpartister störde SD-möte (2010-09-17)

Uppdatering 2010-09-18, nya länkar:
DN: Mötesfrihet: Säga ett och göra annat. (2010-09-18)

Medborgarperspektiv: Vänsterns odemokratiska metoder (2010-09-17)

En röst på de rödgröna är en röst på SD

Det borde vara en demokratisk rättighet såväl att få framföra sitt budskap som att få rösta på det parti man känner övertygelse kring. Men i dagens Sverige ska man bara ha den rättigheten om man har traditionella åsikter. För att, som politiker, kunna bli tagen på allvar måste man nämligen kasta glåpord efter sverigedemokrater och förklara hur långt man är beredd att gå för att de inte ska få nyttja sina demokratiska rättigheter.

Det här beteendet tycker jag personligen är förkastligt. Om man nekar någon yttranderätt med motiveringen att de är antidemokrater, så är man väl samtidigt antidemokrat själv? Jag tror för övrigt att den här uppståndelsen bara gynnar Sverigedemokraterna. Folk börjar sympatisera med den som blir lämnad ute i kylan.

Men låt gå, vi låtsas som att jag är med på den här leken och också får vara med och bestämma vems åsikter vi behöver ta hänsyn till och inte. Då kan vi göra ett enkelt räkneexperiment: Målet för oss är alltså att trycka ner Sverigedemokraterna under fyraprocentsspärren. Med 4 % röster på SD innebär det 96 % som röstar på något annat, och det kan tilläggas att vi då redan måste ha räknat bort dem som röstar blankt, lämnar ogiltiga röster eller röstar på andra partier under spärren. För varje grupp om fyra SD-väljare går det alltså 96 andra väljare, eller, med andra ord, för varje SD-väljare går det 24 andra väljare! Det innebär att om en enda ytterligare SD-väljare lyckas ta sig till vallokalen, så krävs det att 24 personer till kommer dit för att rösta på något av riksdagspartierna, för att ens lyckas hålla kvar SD på samma nivå!

Den här matematiken känner SD naturligtvis till, och om SD lyckas nå ut med detta budskap kan vi nog rentav få se ett högre röstdeltagande bland SD-anhängare än bland övriga med följden att valresultatet blir bättre för SD än opinionssiffrorna visat.

Hur ska man då lösa det här problemet? Jo, till och med politikerna talar ju om blocköverskridande samarbeten. Om det ligger någon substans alls bakom dessa alla uttalanden om vilken katastrof det vore om SD blir vågmästare, så kan det vara läge att överväga taktikröstning. Om det är sant att det spelar mindre roll vilket av blocken som vinner, så länge SD hålls utanför, så bör vi kanske agera efter den övertygelsen?

Jag har redan visat varför det är svårt för väljarna att påverka SD:s andel av rösterna. Däremot kan vi mycket enklare påverka deras makt. Det räcker nämligen med att det ena av blocken får egen majoritet för att SD ska bli i princip maktlöst.

Vilket block ska vi då rösta på? Jo, naturligtvis det block som redan är störst enligt opinionsmätningarna. Om folk skulle börja rösta på de rödgröna i detta läge skulle det vara att slå i den sista spiken i kistan. Det är nämligen mycket svårt att veta hur många väljare man skulle få med sig i detta. Att lyckas få de rödgröna över 50 % tycks omöjligt. I dag har vi ju kunnat läsa att de rödgröna ligger på 40,9 %, medan Alliansen har 49,8 %. (SvD, Stadig ledning för alliansen)

Jag vill därför uppmana alla som beklagar sig över SD att lägga sin röst på Alliansen. Det är redan kört för de rödgröna, men med bara 0,2 procentenheter kvar till egen majoritet för Alliansen kan vi enkelt klara oss undan SD!

Det skulle vara intressant att se om det finns en rödgrön politiker som är så storsint att han/hon säger "Ok, vi erkänner förlusten, låt oss nu lägga våra röster på Alliansen istället!"

DN: Svenskarna inte så rädda som SD tror (2010-09-06)
DN (Webb-TV): Hägglund: Därför kan jag acceptera en minoritetsregering (2010-09-07)
DN: SD får inga utskottsplatser av S och M (2010-09-09)
DN: På offensiven mot SD i valspurten (2010-09-15)
DN: Gap mellan blocken "kalassituation" för SD (2010-09-15)
SvD: "SD kan utlösa oro på marknaden" (2010-09-15)
SvD: Stadig ledning för alliansen (2010-09-15)
SvD: Regeringsfrågan het i slutspurt (2010-09-15)
SvD: Blocken spelar på SD-hotet (2010-09-15)
Expressen: SD räknar fel - på 59 miljarder (2010-09-15)
Expressen: SD kan skapa oro på finansmarknaden (2010-09-15)
Aftonbladet: Stökig dag för SD (2010-09-15)
Aftonbladet: "Ansvarslös glädjekalkyl" (2010-09-15)

Uppdatering 2010-09-16, nya länkar:
DN: S åter största parti i ny mätning (2010-09-16)
SvD: S åter största parti i ny mätning (2010-09-16)
Expressen: Rödgröna är nästan i fatt (2010-09-16)
Aftonbladet: Mona Sahlin krävde besked av Reinfeldt (2010-09-16)
GP: S åter största parti i ny mätning (2010-09-16)

Uppdatering 2010-09-17, nya länkar:
DN: Komplicerat läge hotar efter valet (2010-09-17)
SvD: Oklar politisk linje sänker kronan (2010-09-17)

SSU förväntar sig mer av MUF än av sig själva

Bakgrund: MUF skojar med den 30 år gamla kampanjen Rör inte min kompis och skapar en knapp med liknande utseende och texten "Rör inte min statsminister". Detta reagerar SSU på, som anklagar MUF för varumärkesintrång (Dagens Media, SSU hotar stämma MUF) och publicerar en debattartikel (SvD, SSU: Reinfeldt, se till att freda antirasistkampanjen). Jag rekommenderar Hagwalls blogginlägg om implikationerna av det här.

I grund och botten håller jag med SSU, med liknande argument som när jag tidigare kritiserade Miljöpartiets användande av KRAV-märket. Att använda någon annans varumärke och samtidigt riskera att förstöra deras arbete är inte okej. Man kan visserligen tycka att det finns en nivåskillnad mellan att skoja med denna kampanj från 80-talet och att, som MP, inkorporera ett kommersiellt varumärke utan modifikation direkt i sin egen reklamkampanj (framför allt i och med att MUF:s kampanj sannolikt inte bryter mot lagen), men denna tolkning överlåter jag åt läsaren.

Det jag frågar mig är varför SSU ser åt ett annat håll när det gäller Miljöpartiets kampanj (där det för övrigt handlar om moderpartiet och inte ett ungdomsförbund), och framför allt hur detta rimmar med deras eget försök för exakt ett halvår sedan att stjäla namnet Alliansen (DN, SSU tar patent på alliansen). Hur kan det komma sig att SSU silar mygg och sväljer kameler? Varför räknar de med att MUF ska agera bättre än de själva? Jag har svårt att tro att de själva tycker att moderater har högre moral och borde veta bättre. Är det så illa att det saknas självinsikt och känsla för rim och reson?

Svaret är kanske att Socialdemokraterna helt enkelt ser sig som förmer än oss andra. De vill ha egna regler och anser att ändamålen (eller egentligen bara deras eget ändamål) helgar medlen. Detta skulle i så fall stämma helt överens med det jag tidigare skrivit om att fackförbunden håller på att bli en ny adelsklass på arbetsplatserna.

Det hela får mig att tänka på ett citat av den romerske författaren Terentius, som levde omkring tvåhundra år före Kristus. Han skrev Quod licet Iovi, non licet bovi: "Det som är tillåtet för Jupiter är inte tillåtet för oxen". Detta citat vore förresten kanske något för SSU att sätta på sin nästa knapp?

SvD: SSU: Reinfeldt, se till att freda antirasistkampanjen (2010-09-15)
Dagens Media: SSU hotar stämma MUF (2010-09-07)
Skånskan: De små tingens gud (2010-09-07)