Vad Littorinaffären egentligen handlar om

Jag fick för några timmar sedan ett svar på inlägget om trovärdigheten i uppgifterna från den prostituerade "Anna, 30" (i inlägget försöker jag peka på ett antal svagheter i anklagelserna vilka jag inte hittat beskrivna i någon annan blogg – läs det gärna om du inte redan gjort det). Min bloggläsare Lotta skrev ett intressant svar. Eftersom det var en vidareutveckling av vad problematiken handlar om, snarare än direkt kritik mot min argumentation, tyckte jag att det förtjänade ett eget blogginlägg. Lotta har naturligtvis helt rätt om att jag utelämnade delar av sammanhanget. Det ska jag nu försöka rätta till. Lottas svar är indraget nedan.

Hej!
Men det hela handlar ytterst lite om själva sex-köpet. Och det är faktiskt inte så intressant, först o främst för att det är preskriberat.

Jag håller med, men bara delvis. Även om jag tycker att förmågan att sköta sitt privatliv inte behöver påverka förmågan att sköta sitt uppdrag, kan man alltid diskutera rollen som föregångsman. Framför allt gäller det dock allmänhetens syn på detta och även om det inte borde vara intressant eller viktigt så kan det ju bli viktigt därför att andra människor (kanske irrationellt) tycker att det borde vara så. Logiska och rationella argument fungerar ju bara så länge folk väljer logik och rationalitet framför känslosamhet. Min erfarenhet är att det sällan händer när alla ska tycka till samtidigt.

Jag kommer att återknyta till vad du uttryckt här när du nedan pratar om sexchatt.

Affären handlar om att han ljög på press-träffen, att han gömde sig bakom sina barn och därmed framstår som en ynklig människa. OCH att fredrik reinfeldt lät honom göra det!?!

Jag vet inte vilken ålder det är på hans barn, men eftersom det handlar om en vårdnadstvist är de säkert minderåriga. I skolan är jag säker på att det inte är någon hemlighet vem som är barn till Littorin (det har till exempel i mina skolor funnits barn till polischefer och släktingar till kungafamiljen, och det visste man ju om). Att nämna deras namn gör varken från eller till.

Men att han skulle gömma sig bakom dem köper jag inte. Han ville inte att de skulle fara illa. Det har väl varit sant hela tiden? Den här nyheten har ju verkligen potential att skada barnen, men publiceringen av namnen spelar ju ingen roll för det. Jag tolkar det bara som en vädjan till journalisterna, ett påpekande om att barnen skulle råka mest illa ut, så att de skulle tänka sig för en extra gång innan de valde att publicera. Det är retorik, och dessutom helt sant.

Littorin har "försvarat" sig med att han inte köpt sex, bara sex-chattat. Jaha? NÄR DÅ? kan man ju undra? När han var med sina barn? som han säger sig vilja skydda så till den milda grad att han lämnar ut namnen på dem. Eller på arbetstid? Karln visar ju prov på sånt extremt dåligt omdöme att man nätt och jämt skulle kunna tillåta honom att jobba på mcdonald's, än mindre vara minister.

När han sexchattat (i hemmet eller på jobbet) undrar inte jag. Till exempel Expressen (Sven Otto Littorin: "Jag har aldrig betalat för sex") uppger nämligen att det skett "på /hans/ privata dator i bostaden". Visst är sex på Internet stigmatiserat. Littorin använder själv uttrycket "omoraliskt", vilket jag inte vet om jag ens håller med om. Det beror på hur hans relation såg ut vid den tiden. Vad kan annars vara omoraliskt med en chatt? Är det okej för den som är frånskild att dejta även om man har barn? I så fall borde det väl också vara okej att chatta med folk man inte har träffat?

Att han skulle ha gjort det "när han var med sina barn", vilket jag tolkar som att barnen skulle ha suttit bredvid och tittat på, ser jag som uteslutet. I annat fall tycker jag att det bör vara mer omoraliskt av ett par föräldrar att ha sex när barnen ligger och sover i ett annat rum, än att en förälder sitter vid datorn och chattar. Det är för övrigt fullt möjligt, och kanske även troligt, att han har sexchattat när barnen var hos mamman och han därför kände sig som allra mest ensam. Det har jag dock inga belägg för.

Jag vill här återknyta till det du nämnt ovan om att frågan om sexköp är ointressant, och ställa det i förhållande till att du är mycket mer intresserad av att veta ifall han har sexchattat. Jag säger inte att du har fel, men om du tycker att det är betydligt mindre kontroversiellt att köpa sex av prostituerade än att chatta med främlingar så har vi fundamentalt olika syn på detta. Du får gärna utveckla ditt resonemang.

Avslutningen om "extremt dåligt omdöme" kan jag inte riktigt uttala mig om. Jag tycker att han har agerat rationellt utifrån de möjligheter han har haft. Om du specificerar tydligare kan vi försöka reda ut begreppen.

DN: Littorin: Snudd på outhärdligt
SvD: PR-expert: Han är kraftfull och trovärdig
SvD: Littorin: Ville skona de närmaste
Aftonbladet: Littorin talar ut
Expressen: Littorin talar ut
Expressen: Littorin: "Tack snälla för ett fantastiskt stöd"
GP: "Ord står mot ord"

Utpekad av anonym – dömd av samhället

Det är svårt att ha undgått det mediapådrag som varit kring Littorin. Det började med hans avgång men trappades upp av en artikel i Aftonbladet (Sålde sex till Littorin).

Hela historien är lite märklig. Notera följande:

• Det här hände för fyra år sedan. "Anna, 30" kommer ihåg exakt vad som stod i hans profil, exakt hur han var klädd, vad de pratade om på nätet, vilken summa det rörde sig om, att han hade pengarna i byxfickan och att de träffades i knappt två timmar. Däremot minns hon inte när de träffades utan uppger ett intervall på flera månader. (Det skulle ju vara jobbigt om han kunde komma med ett alibi om hon var för specifik med tiden.)


• Hon har hans telefonnummer sparat i datorn, ett telefonnummer som det säkert inte kan ha varit så svårt att få tag på. Det räcker med att det har varit listat hos Eniro eller att någon kommit över hans visitkort. Det förutsätter också att han inte var tillräckligt smart att skaffa ett oregistrerat kontantkort som han använde för detta ändamål. Det känns som något varje vettig människa skulle göra för att undvika att kunna spåras.


• Hon väljer att träda fram på grund av rättegången mot Göran Lindberg. Men det rimmar illa. Göran Lindberg är åtalad för "ett fall av grov våldtäkt, tre fall av våldtäkt, ett fall av förberedelse till grov våldtäkt mot barn alternativt förberedelse till grov våldtäkt, tio fall av koppleri, sju fall av köp av sexuell tjänst och ett fall av försök till köp av sexuell tjänst." (Karlskogakuriren, Lindberg åtalades för våldtäkt i Örebro län) Om Littorin över huvud taget är skyldig, så handlar det om ett enstaka fall av sexköp mellan två, vid det tillfället, samtyckande individer. Med andra ord:
  
  • Varför över huvud taget träda fram?
  • Varför just Littorin och inte någon av "flera direktörer och andra kända personer" som finns i hennes adressbok?
  • Varför just i valrörelsen och inte tidigare, när hon upptäckte vem han var?


• Hon ska ha varit verksam som prostituerad "i drygt ett år". Under den tiden ska hon alltså ha byggt upp en kundkrets av, som redan nämnts, "direktörer och andra kända personer". Dessa ska hon ha hittat genom "flera nätsajter för sexkontakt", alltså inte genom någon typ av lyxprostitution, kontakter eller bordeller. Är detta rimligt? Det förutsätter ju antingen att det endast är direktörer och kändisar som köper sex (och väljer att inte försöka ljuga om sin identitet för henne), att hon har lyckats sortera ut dem bland alla mailsvar hon har fått eller att hon under ett år (av studier med detta som sidoverksamhet) har haft en så hisklig mängd kunder att hon av statistiska skäl träffat såpass många makthavare också.


• Varför väljer hon inte att anmäla, utan att bara gå till en tidning? Ett svar skulle ju kunna vara att en polisanmälan kommer att undersökas och få ett konkret svar, medan en tidningsartikel gör att anklagelserna blir hängande i luften.

I själva verket är det enda påtagliga hon har att komma med hans gamla telefonnummer. Om en representant för en förskola har det så kanske "Anna, 30" också skulle kunna få tag på det.

Det skrämmande i den här soppan är att alla redan har avgjort att Littorin är skyldig, just med tanke på det där telefonnumret i "Annas" dator. Att han inte valt att bemöta kritiken tyder för mig bara på att han tycker att han bekräftar den genom att bemöta den. För politiker och företagare är det mest rationella inte alltid att gå ut med en dementi, eftersom det då verkar som att de faktiskt har något att dölja.

Kristina Hultman skriver till exempel hos Newsmill (Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång) i dag att "Ansvaret för den uppkomna situationen är hans och ingen annans" samt att "det idag /är/ lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster."

Hur man undviker att köpa sexuella tjänster förstår jag, men det jag undrar är hur man undviker att förknippas med köp av sexuella tjänster. Politisk pajkastning och beskyllningar finns ju alltid. Några av de mest kända minns ni säkert, som Socialdemokraternas förtalskampanj mot Reinfeldt 2006 (Sydsvenskan, S-tjänsteman får gå efter förtalskampanj) vilken Moderaterna nyligen gav igen för (SvD, Sahlin-förtal spårad till moderat).

Jag säger inte att han är oskyldig, men jag väljer att inte döma. Det är den rättsprincip som brukar gälla i Sverige, men det finns många krafter som vill verka åt andra håll. Hultman avslutar med orden "Kanske är det till syvende och sist som det brukar vara med människor som tar sig friheter på bekostnad av andra. Hotet att förlora makten över arbete, barn och familj (för att inte tala om anseende) är det enda som biter." Med den synen kommer de verkliga sexköparna att till slut försvinna. Om vi antar att beskyllningarna kommer att kvarstå, innebär det att det i framtiden endast kommer att vara oskyldiga som blir av med arbete, barn, familj och anseende. Det vore en framgång enligt Kristina Hultman.

Newsmill: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
Aftonbladet: Sålde sex till Littorin
DN: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
SvD: Aftonbladet: Littorin köpte sex
Expressen: Lena Mellin: Vi tror på vad kvinnan säger

Sahlins utspel ohederligt och utstuderat

"Vi är många som känner oss svikna" skriver Sahlin i ett meddelande till TT, där hon syftar på Littorin och anklagelserna mot honom. Hon stöttade honom så länge hans avgång "bara" handlade om att han kände sig förföljd av journalister, men när just journalister på en kvällstidning strax därpå kommer med lösa anklagelser vänder hon helt på klacken.

Var har Littorin ljugit? Att journalister är anledningen till hans avgång står ju fortfarande fast. Att han sedan skulle vara skyldig till sexköp är ju däremot långt ifrån säkert. Men observera att det för min argumentation inte spelar någon roll huruvida han är skyldig eller ej!

Sahlin påstod sig stötta Littorin. Hade hon menat allvar hade hon gjort det ännu mer i det här läget när det blåser extra snålt, i väntan på klara besked om vad som egentligen hänt. Men Sahlin väljer att göra helt om och plocka retoriska pathos-poäng och samtidigt svartmåla Littorin. Enligt henne har han ju redan befunnits skyldig.

Ingen vet vad som har hänt och Sahlin skulle ha kunnat vänta med anklagelserna. Finns det någon rättvisa så får Sahlin kritik för det här ifall Littorin får upprättelse, men det kommer sannolikt inte gå till så. Svenska folket ger Sahlin sympatierna nu, och ifall Littorin rentvås kommer fokus hamna på honom. Sahlin utspel, som kastade Littorin åt vilddjuren, kommer ingen att tänka på mer och Sahlin slipper bekymra sig om några konsekvenser.

Huruvida det här i praktiken är någonting Sahlin har kunnat få höra ryktesvägen via kanaler från Aftonbladet och på så vis kunnat lägga upp en hundraprocentigt säker strategi är inget jag kommer att spekulera om, även om det naturligtvis inte är helt omöjligt. Jag, till skillnad från Sahlin, väljer nämligen att inte döma människor på förhand.

DN: Sahlin besviken på Littorin
SvD: Sahlin: En medveten mörkläggning
Aftonbladet: Sahlin besviken på Littorin
Expressen: Mona Sahlin: "Vi känner oss svikna"
GP: Sahlin besviken på Littorin
Skånskan: Sahlin besviken på Littorin