Socialdemokraterna lägger i SvD (Stockholms studenter ska ha rätt till praktik, 2012-05-08) fram ett förslag om praktik för högskolestuderande, som helt saknar verklighetsförankring. Förslaget innehåller såväl faktafel som rena logikfel.
Ett exempel på ett faktafel:
I dag är praktik en självklarhet inom flera utbildningar, till exempel för lärare och ingenjörer.Visst, det finns lärarkandidater, men praktik för teknologer är på intet sätt en självklarhet. En intern föreskrift på KTH säger
Universitetsstyrelsen beslutade 2002-06-13 att avskaffa kravet på obligatorisk praktik inom utbildningsprogrammen vid KTH fr o m den 1 juli 2002.
De logiska felen är dock mer relevanta. Som student fick jag till en början kämpa för att få någon praktikplats. Det krävdes att jag pratade med många rekryterare på arbetsmarknadsdagar, deltog i olika tävlingar, visade upp mitt CV för att få feedback, och framför allt frågade om vad företagen begärde och letade efter. Detta är naturligtvis frågor som företagen är intresserade av att besvara – det ökar tillgången på folk som de kan välja bland. På detta sätt lyckades jag också sakta men säkert skaffa mig en slagkraftig utbildning som motsvarade marknadens behov. Socialdemokraternas krav har följande tre logiska brister:
- Under flera år har vi i Sverige arbetat för att anpassa våra utbildningar för att passa internationellt (Bolognaprocessen). Socialdemokraternas förslag är inte att erbjuda studenterna praktik på sommaren (det nämns specifikt att det är en termin det gäller). Inte heller är det någonstans nämnt att utbildningen ska ligga efter fullgjorda utbildningsår. Jag förutsätter alltså att det handlar om att byta ut en termin av kurser mot en termin av praktik. Det innebär ett steg tillbaka, så att våra svenska utbildningar inte längre möjliggör en fortsättning av studierna utomlands (på master- eller doktorandnivå). Vidareutbildningar brukar nämligen kräva ett visst antal poäng inom vissa ämnen. Hur viktig praktiken än må vara, så skulle nog ytterst få argumentera för att den skulle ha möjlighet att ersätta teoretiska universitetskurser, i syfte att klara fördjupade studier. Alternativet är så klart att förlänga utbildningarna, men en termin extra innebär i allmänhet en fördröjning på ett helt år innan det går att påbörja nästa utbildning – något som talar direkt emot vad artikelförfattarna försöker säga om att få ut folk i arbete snabbare. Det kan även noteras att en femårsutbildning i Sverige ger såväl en bachelor- som en master-examen, och alltså behövs två praktikterminer. Socialdemokraterna må vifta bort detta och säga att det räcker med en, men uppenbarligen väljer vissa att avsluta sina studier efter de första tre åren, och måste då redan ha fått sin praktik. För dem som fortsätter, så kan det mycket väl vara med en ny inriktning. I så fall är den gamla praktiken irrelevant för den nya utbildningen, och motsvarade heller inte alls den nivå av kunskaper man besitter efter ytterligare en examen. Dessa borde rimligtvis i så fall få genomföra en ny praktiktermin för att slippa hamna på samma position som de annars skulle hamnat på med bara tre års utbildning.
- Kontaktnät är inte ett sätt för personer utan relevant utbildning att få jobb, utan ett sätt att genom personlig kännedom och rekommendationer skapa en bra matchning mellan arbetsgivare och arbetssökande. Vi måste vara överens om att utbildningen i sig måste skapa möjligheter att tillföra någonting till företaget man är på, annars är ju alla år på universitetet bortkastade. Att vissa saknar kontaktnät är en myt – det handlar snarare om att kontakterna bara rekommenderar folk som de vet klarar av tjänsten det rör sig om. Jag har hjälpt kompisar att hitta jobb, men det rör sig alltid om att leta efter folk med en efterfrågad kompetens, inte om att hjälpa någon in i ett företag som inte har något behov. Socialdemokraterna anför möjligheten att få jobb utan kontaktnät som en motivering till denna praktik, men det förutsätter att alla utbildningar är lika gångbara. Jag menar att det får en omvänd verkan! Genom att erbjuda praktik till alla skapas en illusion av att alla utbildningar lika lätt kan leda till jobb. Det gör folk ännu mer omedvetna om vilka krav som egentligen ställs, samtidigt som motivationen att kämpa hårt för att skaffa sig en konkurrenskraftig profil blir mindre. Förslaget innehåller alltså alla ingredienser för att ytterligare fjärma studenterna från arbetsmarknaden.
- I en situation där studenter börjar visa upp arbetslivserfarenhet som, krasst sett, bara är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, så börjar det blir svårt för arbetsgivare att avgöra vad som är vad. Det blir alltså mycket svårare att avgöra ifall studenten med egna meriter fick jobbet, eller om det bara beror på ett politiskt beslut om att ett visst antal praktikplatser måste ordnas inom organisationen. Hårt slit från studentens sida hjälper inte lika mycket. Möjligheten att skapa sig en bild av studenten genom att se vilka beslut han/hon tagit och vilka organisationer som tidigare har visat ett intresse suddas ut. Egentligen handlar det alltså om en socialistisk tanke om att människor och egenskaper inte går att betygsätta, men få företag skulle tyvärr hålla med om det. Signaler som tidigare använts för att bedöma sökande sätts därmed ut spel. Även om det visserligen kan hjälpa svaga kandidater att få jobb på grund av större "oreda" på arbetsmarknaden, så förlorar hela samhället på det eftersom det är svårare att få rätt person på rätt plats.
Artikelförfattarna debatterar utifrån åsikten att företagen inte vet vad de går miste om när de låter bli att anställa humanister och samhällsvetare. Det hela grundar sig på en socialdemokratisk tanke om att företagen finns till för att förverkliga politikernas planer. Möjligtvis fungerar det i en planekonomi, men kanske inte alltid i en marknadsekonomi. Hur skulle en lingvist kunna tillföra särskilt mycket inom skogsindustrin? Eller vad kan en historiker göra på ett nystartat IT-bolag som intensivt söker efter en nyutexaminerad programmerare med kunskaper i webbprogrammering? Jag kan absolut hålla med om att det ibland kan finnas användning av sådan kunskap, men jag vill hävda att det i allmänhet rör sig om konsultuppdrag eller specialisttjänster för projekt eller väldigt specifika ändamål. Utöver det är det eventuellt klokast att studera dessa ämnen som breddning till någon yrkesutbildning; att förutom ingenjörsexamen ha ägnat ett år åt historia behöver inte alls vara något misstag.
Att denna artikel är skriven av Ebba Ringborg (kårpartiet Socialdemokratiska studenter vid Stockholms universitet) känns ganska uppenbart. Varför skulle det annars handla om att regeringen måste se till att just Stockholms studenter ska få det bättre? Varför inte över hela landet? Alternativt, varför inte sköta det på lokal nivå om det bara rör lokal nivå?
För mig är det inte så konstigt att någon från ett socialdemokratiskt kårparti kommer med ett sådant förslag – det ingår ofta i konceptet att studenter förväntar sig att arbetsmarknaden väntar med öppna armar oavsett vilka val man har gjort – men det som förvånar mig är att ett oppositionsborgarråd skriver under på det.
SvD: Stockholms studenter ska ha rätt till praktik (2012-05-08)
