Utpekad av anonym – dömd av samhället

Det är svårt att ha undgått det mediapådrag som varit kring Littorin. Det började med hans avgång men trappades upp av en artikel i Aftonbladet (Sålde sex till Littorin).

Hela historien är lite märklig. Notera följande:

• Det här hände för fyra år sedan. "Anna, 30" kommer ihåg exakt vad som stod i hans profil, exakt hur han var klädd, vad de pratade om på nätet, vilken summa det rörde sig om, att han hade pengarna i byxfickan och att de träffades i knappt två timmar. Däremot minns hon inte när de träffades utan uppger ett intervall på flera månader. (Det skulle ju vara jobbigt om han kunde komma med ett alibi om hon var för specifik med tiden.)


• Hon har hans telefonnummer sparat i datorn, ett telefonnummer som det säkert inte kan ha varit så svårt att få tag på. Det räcker med att det har varit listat hos Eniro eller att någon kommit över hans visitkort. Det förutsätter också att han inte var tillräckligt smart att skaffa ett oregistrerat kontantkort som han använde för detta ändamål. Det känns som något varje vettig människa skulle göra för att undvika att kunna spåras.


• Hon väljer att träda fram på grund av rättegången mot Göran Lindberg. Men det rimmar illa. Göran Lindberg är åtalad för "ett fall av grov våldtäkt, tre fall av våldtäkt, ett fall av förberedelse till grov våldtäkt mot barn alternativt förberedelse till grov våldtäkt, tio fall av koppleri, sju fall av köp av sexuell tjänst och ett fall av försök till köp av sexuell tjänst." (Karlskogakuriren, Lindberg åtalades för våldtäkt i Örebro län) Om Littorin över huvud taget är skyldig, så handlar det om ett enstaka fall av sexköp mellan två, vid det tillfället, samtyckande individer. Med andra ord:
  
  • Varför över huvud taget träda fram?
  • Varför just Littorin och inte någon av "flera direktörer och andra kända personer" som finns i hennes adressbok?
  • Varför just i valrörelsen och inte tidigare, när hon upptäckte vem han var?


• Hon ska ha varit verksam som prostituerad "i drygt ett år". Under den tiden ska hon alltså ha byggt upp en kundkrets av, som redan nämnts, "direktörer och andra kända personer". Dessa ska hon ha hittat genom "flera nätsajter för sexkontakt", alltså inte genom någon typ av lyxprostitution, kontakter eller bordeller. Är detta rimligt? Det förutsätter ju antingen att det endast är direktörer och kändisar som köper sex (och väljer att inte försöka ljuga om sin identitet för henne), att hon har lyckats sortera ut dem bland alla mailsvar hon har fått eller att hon under ett år (av studier med detta som sidoverksamhet) har haft en så hisklig mängd kunder att hon av statistiska skäl träffat såpass många makthavare också.


• Varför väljer hon inte att anmäla, utan att bara gå till en tidning? Ett svar skulle ju kunna vara att en polisanmälan kommer att undersökas och få ett konkret svar, medan en tidningsartikel gör att anklagelserna blir hängande i luften.

I själva verket är det enda påtagliga hon har att komma med hans gamla telefonnummer. Om en representant för en förskola har det så kanske "Anna, 30" också skulle kunna få tag på det.

Det skrämmande i den här soppan är att alla redan har avgjort att Littorin är skyldig, just med tanke på det där telefonnumret i "Annas" dator. Att han inte valt att bemöta kritiken tyder för mig bara på att han tycker att han bekräftar den genom att bemöta den. För politiker och företagare är det mest rationella inte alltid att gå ut med en dementi, eftersom det då verkar som att de faktiskt har något att dölja.

Kristina Hultman skriver till exempel hos Newsmill (Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång) i dag att "Ansvaret för den uppkomna situationen är hans och ingen annans" samt att "det idag /är/ lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster."

Hur man undviker att köpa sexuella tjänster förstår jag, men det jag undrar är hur man undviker att förknippas med köp av sexuella tjänster. Politisk pajkastning och beskyllningar finns ju alltid. Några av de mest kända minns ni säkert, som Socialdemokraternas förtalskampanj mot Reinfeldt 2006 (Sydsvenskan, S-tjänsteman får gå efter förtalskampanj) vilken Moderaterna nyligen gav igen för (SvD, Sahlin-förtal spårad till moderat).

Jag säger inte att han är oskyldig, men jag väljer att inte döma. Det är den rättsprincip som brukar gälla i Sverige, men det finns många krafter som vill verka åt andra håll. Hultman avslutar med orden "Kanske är det till syvende och sist som det brukar vara med människor som tar sig friheter på bekostnad av andra. Hotet att förlora makten över arbete, barn och familj (för att inte tala om anseende) är det enda som biter." Med den synen kommer de verkliga sexköparna att till slut försvinna. Om vi antar att beskyllningarna kommer att kvarstå, innebär det att det i framtiden endast kommer att vara oskyldiga som blir av med arbete, barn, familj och anseende. Det vore en framgång enligt Kristina Hultman.

Newsmill: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
Aftonbladet: Sålde sex till Littorin
DN: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
SvD: Aftonbladet: Littorin köpte sex
Expressen: Lena Mellin: Vi tror på vad kvinnan säger