DN har i flera artiklar (se länksamlingen nedan) skrivit om de nya reglerna för antagning till högskolan. Huruvida reglerna är diskriminerande eller inte, vem som borde få ha företräde till högskolan, hur man ska bedöma meriter för utländska studenter samt hur man ska se på deras rätt att studera i Sverige förtjänar många blogginlägg, men just nu ska jag fokusera på något mycket enklare, nämligen den webbfråga (omröstning) DN i skrivande stund kör på sin förstasida.
Frågan lyder "Borde antagningssystemet göras om för att underlätta för äldre sökande?" När jag skriver detta har 16 597 personer röstat. 12 615 av dessa (76 %) har röstat Ja och 3 982 (24 %) har röstat Nej.
Jag tillhör den minoritet som röstat Nej i denna undersökning. Det är lätt att se till ordalydelsen när man röstar, men jag försöker rösta efter konsekvenserna istället. Jag misstänker dock att majoriteten inte tänker på det här sättet. Det är klart att det är lätt att känna sympati för äldre och tycka att man alltid ska göra vad man kan för att underlätta för andra. Man kan helt enkelt inte "tacka nej" till sådana ord. Det skulle kännas fult och kanske till och med ohederligt. Men det man glömmer är att om ingenting annat ändras så finns det fortfarande lika många platser på högskolan. Det går inte att underlätta för någon utan att försvåra för någon annan. Om DN istället hade frågat "Borde antagningssystemet göras om för att försvåra för unga som kommer direkt från gymnasiet?" så är jag övertygad om att en minst lika överväldigande majoritet hade röstat Nej istället, trots att det egentligen är olika sidor av samma mynt.
Jag förstår sällan poängen med dessa omröstningar. Tidningarna brukar inte referera till omröstningarna i andra artiklar, och de är noga med att påpeka att resultatet är okontrollerat. Vem drar då nytta av dem? Ett svar skulle kunna vara att läsaren känner sig smickrad av att bli tillfrågad, vilket ökar intresset för och trafiken till sidan. En mer skrämmande tanke är att tekniken med webbfrågor kan utgöra ett sätt att öka genomslagskraften för budskapet i artikeln. Det går ofta lätt att avfärda åsikterna hos en enskild journalist, men ser man att allmänheten håller med om argumenten så blir "grupptrycket" stort och det kan vara svårt att stå emot.
Vi kanske tror att vi har uppnått ett informationssamhälle där objektiva sanningar förmedlas eftersom alla kan komma till tals. Då finns risken att man slappnar av och inte märker den påverkan man kan utsättas för. Det låter som en kliché, men behovet av självständigt och kritiskt tänkande, samt att försöka att förstå konsekvenserna och inte bara ordalydelserna, kanske aldrig har varit större än det är i vår interaktiva värld.
DN: "Problemen blev större än vad vi trodde"
DN: Regeringens svar: Du har haft din chans
DN: Missgynnade studenter inget för DO
DN: Nya regler gör betyg värdelösa
DN: Nordisk ilska över svenska antagningsregler
tisdag 27 juli 2010
tisdag 20 juli 2010
Konsten att missförstå en syftning
Aftonbladet publicerar en artikel (Lyckat test med laserkanon) som refererar till en artikel man kan hitta hos Daily Mail (The real Star Wars: Laser used to shoot down a moving aircraft for first time).
Det handlar om ett vapen som har skjutit ner fyra obemannade flygplan med hjälp av laserstrålar. "This is more real than Star Wars" säger ett citat. Den svenska tidningen har valt att tydligt tolka detta som en referens till filmserien Star Wars, men det finns inget som säger att den brittiska tidningen gjort denna koppling. Star Wars eller Stjärnornas krig är nämligen också en beteckning på SDI – Strategic Defence Initiative – som skulle slå ut fientliga missiler med hjälp av laser- eller partikelstrålar. Projektet kostade 44 miljarder USD och enligt vissa bidrog det till Sovjetunionens fall. Svenskar hävdar ofta att amerikaner är obildade, när det i själva verket bara handlar om att de är inlästa på andra saker och de därmed skulle kunna säga samma sak om oss. Få svenskar verkar minnas detta enorma amerikanska projekt, och det gäller nog även artikelförfattaren.
Jag skulle inte förvånas om det här genom viskleken har förvanskats, från att handla om att projektet gör verklighet av 80-talets misslyckade projekt, till att syfta på något som hände för länge sedan i en galax långt, långt borta...
Aftonbladet: Lyckat test med laserkanon
Daily Mail: The real Star Wars: Laser used to shoot down a moving aircraft for first time
Det handlar om ett vapen som har skjutit ner fyra obemannade flygplan med hjälp av laserstrålar. "This is more real than Star Wars" säger ett citat. Den svenska tidningen har valt att tydligt tolka detta som en referens till filmserien Star Wars, men det finns inget som säger att den brittiska tidningen gjort denna koppling. Star Wars eller Stjärnornas krig är nämligen också en beteckning på SDI – Strategic Defence Initiative – som skulle slå ut fientliga missiler med hjälp av laser- eller partikelstrålar. Projektet kostade 44 miljarder USD och enligt vissa bidrog det till Sovjetunionens fall. Svenskar hävdar ofta att amerikaner är obildade, när det i själva verket bara handlar om att de är inlästa på andra saker och de därmed skulle kunna säga samma sak om oss. Få svenskar verkar minnas detta enorma amerikanska projekt, och det gäller nog även artikelförfattaren.
Jag skulle inte förvånas om det här genom viskleken har förvanskats, från att handla om att projektet gör verklighet av 80-talets misslyckade projekt, till att syfta på något som hände för länge sedan i en galax långt, långt borta...
Aftonbladet: Lyckat test med laserkanon
Daily Mail: The real Star Wars: Laser used to shoot down a moving aircraft for first time
söndag 18 juli 2010
Inte särskilt allvarligt för Vatikanen
Ett par journalister har skrivit en artikel hos SvD (Vatikanen skakas av ny skandal) där de förklarar att Katolska kyrkan jämställer prästvigning av kvinnor med sexuella övergrepp på barn. Anledningen är att de interna reglerna för sexuella övergrepp presenterades samtidigt som ett påpekande om att prästvigning av kvinnor är ett brott mot tron.
Det hela är ganska osakligt. Journalisterna argumenterar utifrån ett juridiskt perspektiv, när de redan själva har citerat just det där om att det är ett brott mot tron. Tre av de fyra intervjuade personerna har ingenting att göra med Katolska kyrkan. En är från Svenska kyrkan, som inte alls borde klistra sina värderingar på det samfund den bröt sig loss från under tidigt 1500-tal. Två av de andra tillhör Katolsk vision, som biskop Anders Arborelius i ett pressmeddelande för mindre än ett år sedan klargjorde inte delar Katolska kyrkans åsikter och egentligen inte kan kalla sig katolsk.
Naturligtvis är det ett fruktansvärt brott med sexuella övergrepp, men det ändrar inte det faktum att ett religiöst samfund kan ha regler som är desto viktigare för att definiera sig som samfund. Det handlar inte om denna världen, där vi lever i en handfull år, utan om hur vi ska tillbringa evigheten, vilket alltså är en viktigare fråga. Svenska kyrkan vänder ständigt kappan efter vinden för att locka besökare och ibland handlar mer om österländsk livsåskådning och new age än om kristendom, men det behöver inte betyda att man kan förvänta sig att inte andra samfund vågar stå fast i sin övertygelse.
Artikeln publicerades samtidigt som en debattartikel av Charlotte Thérèse Björnström (SvD, Kvinnliga präster kan vara del av lösningen på pedofilproblemet). Tvärtemot vad titeln antyder, så hittar jag inga argument för varför kvinnliga präster skulle innebära en del av en lösning (utom möjligtvis en antydan i slutet om att kvinnor skulle vara bättre lämpade än män). Istället tar den upp väsentligen samma fråga som den andra artikeln, nämligen att det är fruktansvärt att publicera dessa två ovannämnda anvisningar samtidigt. Hon nämner att en lista av kvinnliga diakoner presenterades för påven den 8 juni i år. Sedan refererar hon till dessa som präster. Men i den tidiga kyrkan var en diakon en medhjälpare till biskopen, med ansvar för praktiska uppgifter.
Det hela handlar i första hand om ett citat från 1 Tim 3:2 (det vill säga Första Timotheosbrevet, kapitel 3, vers 2), där det står "En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare." (Svenska Folkbibeln) Den som nu springer och hämtar sin Bibel 2000 kommer upptäcka att det står "Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare", men detta är tillrättalagt och följer inte originaltexten. Ordet präst finns inte med, men en präst har ju till uppgift att vara församlingsföreståndare. Man kan lösa det här på olika sätt. Pingstkyrkan väljer till exempel att ha kvinnliga pastorer, så länge det inte är församlingens ledare. Men olika människor tolkar det på olika sätt. När det gäller Katolska kyrkan så finns även ett mått av tradition med.
Jag kan för övrigt varmt rekommendera ett blogginlägg hos Katolsk observatör som avhandlar artiklarna.
Men oavsett vad man säger om vilka regler Katolska kyrkan sätter upp, kan man konstatera att SvD inte beskriver dem sakligt. Dels med tanke på vilka som fick uttala sig, och dels själva titeln på artikeln: Vatikanen skakas av ny skandal. Jag är tveksam till om ens Svenska kyrkan eller Katolsk vision tycker att det är en "skandal" att Katolska kyrkan bevarar sina traditioner. Och på vilket sätt "Vatikanen skakas" av detta förklarades aldrig i artikeln.
SvD: Vatikanen skakas av ny skandal
SvD: Kvinnliga präster kan vara del av lösningen på pedofilproblemet
Dagen: "Kvinnliga präster lösning på Katolska kyrkans pedofilproblem"
Det hela är ganska osakligt. Journalisterna argumenterar utifrån ett juridiskt perspektiv, när de redan själva har citerat just det där om att det är ett brott mot tron. Tre av de fyra intervjuade personerna har ingenting att göra med Katolska kyrkan. En är från Svenska kyrkan, som inte alls borde klistra sina värderingar på det samfund den bröt sig loss från under tidigt 1500-tal. Två av de andra tillhör Katolsk vision, som biskop Anders Arborelius i ett pressmeddelande för mindre än ett år sedan klargjorde inte delar Katolska kyrkans åsikter och egentligen inte kan kalla sig katolsk.
Naturligtvis är det ett fruktansvärt brott med sexuella övergrepp, men det ändrar inte det faktum att ett religiöst samfund kan ha regler som är desto viktigare för att definiera sig som samfund. Det handlar inte om denna världen, där vi lever i en handfull år, utan om hur vi ska tillbringa evigheten, vilket alltså är en viktigare fråga. Svenska kyrkan vänder ständigt kappan efter vinden för att locka besökare och ibland handlar mer om österländsk livsåskådning och new age än om kristendom, men det behöver inte betyda att man kan förvänta sig att inte andra samfund vågar stå fast i sin övertygelse.
Artikeln publicerades samtidigt som en debattartikel av Charlotte Thérèse Björnström (SvD, Kvinnliga präster kan vara del av lösningen på pedofilproblemet). Tvärtemot vad titeln antyder, så hittar jag inga argument för varför kvinnliga präster skulle innebära en del av en lösning (utom möjligtvis en antydan i slutet om att kvinnor skulle vara bättre lämpade än män). Istället tar den upp väsentligen samma fråga som den andra artikeln, nämligen att det är fruktansvärt att publicera dessa två ovannämnda anvisningar samtidigt. Hon nämner att en lista av kvinnliga diakoner presenterades för påven den 8 juni i år. Sedan refererar hon till dessa som präster. Men i den tidiga kyrkan var en diakon en medhjälpare till biskopen, med ansvar för praktiska uppgifter.
Det hela handlar i första hand om ett citat från 1 Tim 3:2 (det vill säga Första Timotheosbrevet, kapitel 3, vers 2), där det står "En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare." (Svenska Folkbibeln) Den som nu springer och hämtar sin Bibel 2000 kommer upptäcka att det står "Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare", men detta är tillrättalagt och följer inte originaltexten. Ordet präst finns inte med, men en präst har ju till uppgift att vara församlingsföreståndare. Man kan lösa det här på olika sätt. Pingstkyrkan väljer till exempel att ha kvinnliga pastorer, så länge det inte är församlingens ledare. Men olika människor tolkar det på olika sätt. När det gäller Katolska kyrkan så finns även ett mått av tradition med.
Jag kan för övrigt varmt rekommendera ett blogginlägg hos Katolsk observatör som avhandlar artiklarna.
Men oavsett vad man säger om vilka regler Katolska kyrkan sätter upp, kan man konstatera att SvD inte beskriver dem sakligt. Dels med tanke på vilka som fick uttala sig, och dels själva titeln på artikeln: Vatikanen skakas av ny skandal. Jag är tveksam till om ens Svenska kyrkan eller Katolsk vision tycker att det är en "skandal" att Katolska kyrkan bevarar sina traditioner. Och på vilket sätt "Vatikanen skakas" av detta förklarades aldrig i artikeln.
SvD: Vatikanen skakas av ny skandal
SvD: Kvinnliga präster kan vara del av lösningen på pedofilproblemet
Dagen: "Kvinnliga präster lösning på Katolska kyrkans pedofilproblem"
onsdag 14 juli 2010
Vad Littorinaffären egentligen handlar om
Jag fick för några timmar sedan ett svar på inlägget om trovärdigheten i uppgifterna från den prostituerade "Anna, 30" (i inlägget försöker jag peka på ett antal svagheter i anklagelserna vilka jag inte hittat beskrivna i någon annan blogg – läs det gärna om du inte redan gjort det). Min bloggläsare Lotta skrev ett intressant svar. Eftersom det var en vidareutveckling av vad problematiken handlar om, snarare än direkt kritik mot min argumentation, tyckte jag att det förtjänade ett eget blogginlägg. Lotta har naturligtvis helt rätt om att jag utelämnade delar av sammanhanget. Det ska jag nu försöka rätta till. Lottas svar är indraget nedan.
Jag håller med, men bara delvis. Även om jag tycker att förmågan att sköta sitt privatliv inte behöver påverka förmågan att sköta sitt uppdrag, kan man alltid diskutera rollen som föregångsman. Framför allt gäller det dock allmänhetens syn på detta och även om det inte borde vara intressant eller viktigt så kan det ju bli viktigt därför att andra människor (kanske irrationellt) tycker att det borde vara så. Logiska och rationella argument fungerar ju bara så länge folk väljer logik och rationalitet framför känslosamhet. Min erfarenhet är att det sällan händer när alla ska tycka till samtidigt.
Jag kommer att återknyta till vad du uttryckt här när du nedan pratar om sexchatt.
Jag vet inte vilken ålder det är på hans barn, men eftersom det handlar om en vårdnadstvist är de säkert minderåriga. I skolan är jag säker på att det inte är någon hemlighet vem som är barn till Littorin (det har till exempel i mina skolor funnits barn till polischefer och släktingar till kungafamiljen, och det visste man ju om). Att nämna deras namn gör varken från eller till.
Men att han skulle gömma sig bakom dem köper jag inte. Han ville inte att de skulle fara illa. Det har väl varit sant hela tiden? Den här nyheten har ju verkligen potential att skada barnen, men publiceringen av namnen spelar ju ingen roll för det. Jag tolkar det bara som en vädjan till journalisterna, ett påpekande om att barnen skulle råka mest illa ut, så att de skulle tänka sig för en extra gång innan de valde att publicera. Det är retorik, och dessutom helt sant.
När han sexchattat (i hemmet eller på jobbet) undrar inte jag. Till exempel Expressen (Sven Otto Littorin: "Jag har aldrig betalat för sex") uppger nämligen att det skett "på /hans/ privata dator i bostaden". Visst är sex på Internet stigmatiserat. Littorin använder själv uttrycket "omoraliskt", vilket jag inte vet om jag ens håller med om. Det beror på hur hans relation såg ut vid den tiden. Vad kan annars vara omoraliskt med en chatt? Är det okej för den som är frånskild att dejta även om man har barn? I så fall borde det väl också vara okej att chatta med folk man inte har träffat?
Att han skulle ha gjort det "när han var med sina barn", vilket jag tolkar som att barnen skulle ha suttit bredvid och tittat på, ser jag som uteslutet. I annat fall tycker jag att det bör vara mer omoraliskt av ett par föräldrar att ha sex när barnen ligger och sover i ett annat rum, än att en förälder sitter vid datorn och chattar. Det är för övrigt fullt möjligt, och kanske även troligt, att han har sexchattat när barnen var hos mamman och han därför kände sig som allra mest ensam. Det har jag dock inga belägg för.
Jag vill här återknyta till det du nämnt ovan om att frågan om sexköp är ointressant, och ställa det i förhållande till att du är mycket mer intresserad av att veta ifall han har sexchattat. Jag säger inte att du har fel, men om du tycker att det är betydligt mindre kontroversiellt att köpa sex av prostituerade än att chatta med främlingar så har vi fundamentalt olika syn på detta. Du får gärna utveckla ditt resonemang.
Avslutningen om "extremt dåligt omdöme" kan jag inte riktigt uttala mig om. Jag tycker att han har agerat rationellt utifrån de möjligheter han har haft. Om du specificerar tydligare kan vi försöka reda ut begreppen.
DN: Littorin: Snudd på outhärdligt
SvD: PR-expert: Han är kraftfull och trovärdig
SvD: Littorin: Ville skona de närmaste
Aftonbladet: Littorin talar ut
Expressen: Littorin talar ut
Expressen: Littorin: "Tack snälla för ett fantastiskt stöd"
GP: "Ord står mot ord"
Hej!
Men det hela handlar ytterst lite om själva sex-köpet. Och det är faktiskt inte så intressant, först o främst för att det är preskriberat.
Jag håller med, men bara delvis. Även om jag tycker att förmågan att sköta sitt privatliv inte behöver påverka förmågan att sköta sitt uppdrag, kan man alltid diskutera rollen som föregångsman. Framför allt gäller det dock allmänhetens syn på detta och även om det inte borde vara intressant eller viktigt så kan det ju bli viktigt därför att andra människor (kanske irrationellt) tycker att det borde vara så. Logiska och rationella argument fungerar ju bara så länge folk väljer logik och rationalitet framför känslosamhet. Min erfarenhet är att det sällan händer när alla ska tycka till samtidigt.
Jag kommer att återknyta till vad du uttryckt här när du nedan pratar om sexchatt.
Affären handlar om att han ljög på press-träffen, att han gömde sig bakom sina barn och därmed framstår som en ynklig människa. OCH att fredrik reinfeldt lät honom göra det!?!
Jag vet inte vilken ålder det är på hans barn, men eftersom det handlar om en vårdnadstvist är de säkert minderåriga. I skolan är jag säker på att det inte är någon hemlighet vem som är barn till Littorin (det har till exempel i mina skolor funnits barn till polischefer och släktingar till kungafamiljen, och det visste man ju om). Att nämna deras namn gör varken från eller till.
Men att han skulle gömma sig bakom dem köper jag inte. Han ville inte att de skulle fara illa. Det har väl varit sant hela tiden? Den här nyheten har ju verkligen potential att skada barnen, men publiceringen av namnen spelar ju ingen roll för det. Jag tolkar det bara som en vädjan till journalisterna, ett påpekande om att barnen skulle råka mest illa ut, så att de skulle tänka sig för en extra gång innan de valde att publicera. Det är retorik, och dessutom helt sant.
Littorin har "försvarat" sig med att han inte köpt sex, bara sex-chattat. Jaha? NÄR DÅ? kan man ju undra? När han var med sina barn? som han säger sig vilja skydda så till den milda grad att han lämnar ut namnen på dem. Eller på arbetstid? Karln visar ju prov på sånt extremt dåligt omdöme att man nätt och jämt skulle kunna tillåta honom att jobba på mcdonald's, än mindre vara minister.
När han sexchattat (i hemmet eller på jobbet) undrar inte jag. Till exempel Expressen (Sven Otto Littorin: "Jag har aldrig betalat för sex") uppger nämligen att det skett "på /hans/ privata dator i bostaden". Visst är sex på Internet stigmatiserat. Littorin använder själv uttrycket "omoraliskt", vilket jag inte vet om jag ens håller med om. Det beror på hur hans relation såg ut vid den tiden. Vad kan annars vara omoraliskt med en chatt? Är det okej för den som är frånskild att dejta även om man har barn? I så fall borde det väl också vara okej att chatta med folk man inte har träffat?
Att han skulle ha gjort det "när han var med sina barn", vilket jag tolkar som att barnen skulle ha suttit bredvid och tittat på, ser jag som uteslutet. I annat fall tycker jag att det bör vara mer omoraliskt av ett par föräldrar att ha sex när barnen ligger och sover i ett annat rum, än att en förälder sitter vid datorn och chattar. Det är för övrigt fullt möjligt, och kanske även troligt, att han har sexchattat när barnen var hos mamman och han därför kände sig som allra mest ensam. Det har jag dock inga belägg för.
Jag vill här återknyta till det du nämnt ovan om att frågan om sexköp är ointressant, och ställa det i förhållande till att du är mycket mer intresserad av att veta ifall han har sexchattat. Jag säger inte att du har fel, men om du tycker att det är betydligt mindre kontroversiellt att köpa sex av prostituerade än att chatta med främlingar så har vi fundamentalt olika syn på detta. Du får gärna utveckla ditt resonemang.
Avslutningen om "extremt dåligt omdöme" kan jag inte riktigt uttala mig om. Jag tycker att han har agerat rationellt utifrån de möjligheter han har haft. Om du specificerar tydligare kan vi försöka reda ut begreppen.
DN: Littorin: Snudd på outhärdligt
SvD: PR-expert: Han är kraftfull och trovärdig
SvD: Littorin: Ville skona de närmaste
Aftonbladet: Littorin talar ut
Expressen: Littorin talar ut
Expressen: Littorin: "Tack snälla för ett fantastiskt stöd"
GP: "Ord står mot ord"
tisdag 13 juli 2010
Valfusk straffbart enligt Brottsbalken eller inte?
Jag har läst två högskolekurser i juridik (en som en del av min utbildning och en separat) men emellertid ingen straffrätt. Jag förbehåller mig rätten att ha helt uppåt väggarna fel, men tänkte ändå teoretisera litet med min hobbyjuridik.
Inlägget handlar om att nio personer blivit polisanmälda för otillbörligt verkande vid röstning och urkundsförfalskning. (DN, Misstänkt M-fusk anmält till polisen)
Inom Moderaterna framkom det i februari i år beskyllningar om valfusk (DN, M i Tensta-Rinkeby ny maktfaktor i partiet; DN, M-fusket: Detta har hänt). Personer skulle ha erbjudits att få medlemsavgiften till partiet på 100 SEK betald mot att de gav bort sina röstsedlar i det interna provvalet. Jag undrar visserligen hur stor skillnad den där hundralappen kan göra, samt ifall folk i allmänhet är beredda att gå med i ett parti vars åsikter man inte stödjer bara för att det är gratis. Om några personer genom dörrknackning kan öka det lokala medlemsantalet i ett parti med 300 procent så är de väl sannolikt också lämpliga att väljas till förtroendeposter. Med samma entusiasm kan de ju därmed engagera folk i ett större område. Men visst, rätt ska vara rätt.
Juristen Eva Stenborre skrev en debattartikel i Aftonbladet i februari (”Utred om moderata valfusket är brottsligt”) där hon menade att åtal kanske kunde väckas med avseende på Brottsbalkens 17:e kapitel, 8:e paragraf. Första stycket säger "Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader." Problemet är att en plats på valsedeln inte är en allmän befattning. Jag misstänker att "allmänt ärende" syftar på folkomröstningar och inte lokala val även om de kan ha mer omfattande konsekvenser (det slutgiltiga beslutet fattas ju av befolkningen först på valdagen). Jag har dock inte hittat något förtydligande, ens när jag tittat i förarbetena till lagen. Det ska bli intressant vad domstolen kommer fram till.
Man har också valt att anmäla för urkundsförfalskning. Brottsbalkens 14:e kapitel, första paragraf, andra stycke säger "Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke." Det bör bara kunna vara urkundsförfalskning om valsedeln är ett intyg att en viss person själv och av egen vilja fyller i den. Förmodligen innebär det samtidigt att valsedeln ska undertecknas. Jag tvivlar på att interna valsedlar brukar se ut så, men även här ska det bli intressant att se vad domstolen säger.
En helt annan variant skulle vara att använda partistadgarna för ett åtal. Det inte alla vet är för det första att politiska partier i allmänhet är ideella föreningar och för det andra att få lagar gäller för ideella föreningar. Det man har istället är föreningsstadgar. Det kan tyckas negativt för rättssäkerheten men den som inte accepterar stadgarna har alltid valet att stå utanför föreningen. Stadgarna har därmed samma bindande verkan som lagstiftning. I den mån man vill kan man alltså ta ett bråk om stadgar till svensk domstol. Domstolen kommer då att försöka tolka och döma enligt stadgarna. Moderaternas stadgar från partistämman i oktober 2007 konstaterar dock bara att "Endast i röstlängden upptagen medlem har rätt att delta i provvalet bland medlemmarna" (4. Provval/4.2 Röstlängd) samt att "Provvalet sammanräknas genom att de röstberättigade på valsedeln markerar med x framför den/de kandidater de vill skall representera dem." (4.4 Övriga bestämmelser om provvalets genomförande) Att man inte har rätt att överlåta sin röst hittar jag inget stöd för.
Min slutsats är att utkomsten inte är helt given, men att sannolikheten att någon blir dömd är liten. Själv tycker jag att det är rätt skönt att man i ideella föreningar har viss frihet att agera utan att riskera att bli åtalad. Jag tycker inte att det är något att oroa sig för. För den som missbrukar denna frihet brukar det skapa problem eftersom andra som arbetar ideellt inte accepterar att vissa tävlar på andra villkor. Det kommer för det mesta tillbaka och biter en i rumpan, vilket är vad som skedde redan i februari. Det borde vara dags att släppa det nu.
DN: Misstänkt M-fusk anmält till polisen
SvD: Fusk vid M-provval polisanmält
GP: Fusk vid M-provval polisanmält
Sydsvenskan: Fusk vid M-provval polisanmält
SVT: Fusk vid M-provval polisanmält
Inlägget handlar om att nio personer blivit polisanmälda för otillbörligt verkande vid röstning och urkundsförfalskning. (DN, Misstänkt M-fusk anmält till polisen)
Inom Moderaterna framkom det i februari i år beskyllningar om valfusk (DN, M i Tensta-Rinkeby ny maktfaktor i partiet; DN, M-fusket: Detta har hänt). Personer skulle ha erbjudits att få medlemsavgiften till partiet på 100 SEK betald mot att de gav bort sina röstsedlar i det interna provvalet. Jag undrar visserligen hur stor skillnad den där hundralappen kan göra, samt ifall folk i allmänhet är beredda att gå med i ett parti vars åsikter man inte stödjer bara för att det är gratis. Om några personer genom dörrknackning kan öka det lokala medlemsantalet i ett parti med 300 procent så är de väl sannolikt också lämpliga att väljas till förtroendeposter. Med samma entusiasm kan de ju därmed engagera folk i ett större område. Men visst, rätt ska vara rätt.
Juristen Eva Stenborre skrev en debattartikel i Aftonbladet i februari (”Utred om moderata valfusket är brottsligt”) där hon menade att åtal kanske kunde väckas med avseende på Brottsbalkens 17:e kapitel, 8:e paragraf. Första stycket säger "Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader." Problemet är att en plats på valsedeln inte är en allmän befattning. Jag misstänker att "allmänt ärende" syftar på folkomröstningar och inte lokala val även om de kan ha mer omfattande konsekvenser (det slutgiltiga beslutet fattas ju av befolkningen först på valdagen). Jag har dock inte hittat något förtydligande, ens när jag tittat i förarbetena till lagen. Det ska bli intressant vad domstolen kommer fram till.
Man har också valt att anmäla för urkundsförfalskning. Brottsbalkens 14:e kapitel, första paragraf, andra stycke säger "Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke." Det bör bara kunna vara urkundsförfalskning om valsedeln är ett intyg att en viss person själv och av egen vilja fyller i den. Förmodligen innebär det samtidigt att valsedeln ska undertecknas. Jag tvivlar på att interna valsedlar brukar se ut så, men även här ska det bli intressant att se vad domstolen säger.
En helt annan variant skulle vara att använda partistadgarna för ett åtal. Det inte alla vet är för det första att politiska partier i allmänhet är ideella föreningar och för det andra att få lagar gäller för ideella föreningar. Det man har istället är föreningsstadgar. Det kan tyckas negativt för rättssäkerheten men den som inte accepterar stadgarna har alltid valet att stå utanför föreningen. Stadgarna har därmed samma bindande verkan som lagstiftning. I den mån man vill kan man alltså ta ett bråk om stadgar till svensk domstol. Domstolen kommer då att försöka tolka och döma enligt stadgarna. Moderaternas stadgar från partistämman i oktober 2007 konstaterar dock bara att "Endast i röstlängden upptagen medlem har rätt att delta i provvalet bland medlemmarna" (4. Provval/4.2 Röstlängd) samt att "Provvalet sammanräknas genom att de röstberättigade på valsedeln markerar med x framför den/de kandidater de vill skall representera dem." (4.4 Övriga bestämmelser om provvalets genomförande) Att man inte har rätt att överlåta sin röst hittar jag inget stöd för.
Min slutsats är att utkomsten inte är helt given, men att sannolikheten att någon blir dömd är liten. Själv tycker jag att det är rätt skönt att man i ideella föreningar har viss frihet att agera utan att riskera att bli åtalad. Jag tycker inte att det är något att oroa sig för. För den som missbrukar denna frihet brukar det skapa problem eftersom andra som arbetar ideellt inte accepterar att vissa tävlar på andra villkor. Det kommer för det mesta tillbaka och biter en i rumpan, vilket är vad som skedde redan i februari. Det borde vara dags att släppa det nu.
DN: Misstänkt M-fusk anmält till polisen
SvD: Fusk vid M-provval polisanmält
GP: Fusk vid M-provval polisanmält
Sydsvenskan: Fusk vid M-provval polisanmält
SVT: Fusk vid M-provval polisanmält
måndag 12 juli 2010
Utpekad av anonym – dömd av samhället
Det är svårt att ha undgått det mediapådrag som varit kring Littorin. Det började med hans avgång men trappades upp av en artikel i Aftonbladet (Sålde sex till Littorin).
Hela historien är lite märklig. Notera följande:
I själva verket är det enda påtagliga hon har att komma med hans gamla telefonnummer. Om en representant för en förskola har det så kanske "Anna, 30" också skulle kunna få tag på det.
Det skrämmande i den här soppan är att alla redan har avgjort att Littorin är skyldig, just med tanke på det där telefonnumret i "Annas" dator. Att han inte valt att bemöta kritiken tyder för mig bara på att han tycker att han bekräftar den genom att bemöta den. För politiker och företagare är det mest rationella inte alltid att gå ut med en dementi, eftersom det då verkar som att de faktiskt har något att dölja.
Kristina Hultman skriver till exempel hos Newsmill (Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång) i dag att "Ansvaret för den uppkomna situationen är hans och ingen annans" samt att "det idag /är/ lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster."
Hur man undviker att köpa sexuella tjänster förstår jag, men det jag undrar är hur man undviker att förknippas med köp av sexuella tjänster. Politisk pajkastning och beskyllningar finns ju alltid. Några av de mest kända minns ni säkert, som Socialdemokraternas förtalskampanj mot Reinfeldt 2006 (Sydsvenskan, S-tjänsteman får gå efter förtalskampanj) vilken Moderaterna nyligen gav igen för (SvD, Sahlin-förtal spårad till moderat).
Jag säger inte att han är oskyldig, men jag väljer att inte döma. Det är den rättsprincip som brukar gälla i Sverige, men det finns många krafter som vill verka åt andra håll. Hultman avslutar med orden "Kanske är det till syvende och sist som det brukar vara med människor som tar sig friheter på bekostnad av andra. Hotet att förlora makten över arbete, barn och familj (för att inte tala om anseende) är det enda som biter." Med den synen kommer de verkliga sexköparna att till slut försvinna. Om vi antar att beskyllningarna kommer att kvarstå, innebär det att det i framtiden endast kommer att vara oskyldiga som blir av med arbete, barn, familj och anseende. Det vore en framgång enligt Kristina Hultman.
Newsmill: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
Aftonbladet: Sålde sex till Littorin
DN: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
SvD: Aftonbladet: Littorin köpte sex
Expressen: Lena Mellin: Vi tror på vad kvinnan säger
Hela historien är lite märklig. Notera följande:
- Det här hände för fyra år sedan. "Anna, 30" kommer ihåg exakt vad som stod i hans profil, exakt hur han var klädd, vad de pratade om på nätet, vilken summa det rörde sig om, att han hade pengarna i byxfickan och att de träffades i knappt två timmar. Däremot minns hon inte när de träffades utan uppger ett intervall på flera månader. (Det skulle ju vara jobbigt om han kunde komma med ett alibi om hon var för specifik med tiden.)
- Hon har hans telefonnummer sparat i datorn, ett telefonnummer som det säkert inte kan ha varit så svårt att få tag på. Det räcker med att det har varit listat hos Eniro eller att någon kommit över hans visitkort. Det förutsätter också att han inte var tillräckligt smart att skaffa ett oregistrerat kontantkort som han använde för detta ändamål. Det känns som något varje vettig människa skulle göra för att undvika att kunna spåras.
- Hon väljer att träda fram på grund av rättegången mot Göran Lindberg. Men det rimmar illa. Göran Lindberg är åtalad för "ett fall av grov våldtäkt, tre fall av våldtäkt, ett fall av förberedelse till grov våldtäkt mot barn alternativt förberedelse till grov våldtäkt, tio fall av koppleri, sju fall av köp av sexuell tjänst och ett fall av försök till köp av sexuell tjänst." (Karlskogakuriren, Lindberg åtalades för våldtäkt i Örebro län) Om Littorin över huvud taget är skyldig, så handlar det om ett enstaka fall av sexköp mellan två, vid det tillfället, samtyckande individer. Med andra ord:
- Varför över huvud taget träda fram?
- Varför just Littorin och inte någon av "flera direktörer och andra kända personer" som finns i hennes adressbok?
- Varför just i valrörelsen och inte tidigare, när hon upptäckte vem han var?
- Hon ska ha varit verksam som prostituerad "i drygt ett år". Under den tiden ska hon alltså ha byggt upp en kundkrets av, som redan nämnts, "direktörer och andra kända personer". Dessa ska hon ha hittat genom "flera nätsajter för sexkontakt", alltså inte genom någon typ av lyxprostitution, kontakter eller bordeller. Är detta rimligt? Det förutsätter ju antingen att det endast är direktörer och kändisar som köper sex (och väljer att inte försöka ljuga om sin identitet för henne), att hon har lyckats sortera ut dem bland alla mailsvar hon har fått eller att hon under ett år (av studier med detta som sidoverksamhet) har haft en så hisklig mängd kunder att hon av statistiska skäl träffat såpass många makthavare också.
- Varför väljer hon inte att anmäla, utan att bara gå till en tidning? Ett svar skulle ju kunna vara att en polisanmälan kommer att undersökas och få ett konkret svar, medan en tidningsartikel gör att anklagelserna blir hängande i luften.
I själva verket är det enda påtagliga hon har att komma med hans gamla telefonnummer. Om en representant för en förskola har det så kanske "Anna, 30" också skulle kunna få tag på det.
Det skrämmande i den här soppan är att alla redan har avgjort att Littorin är skyldig, just med tanke på det där telefonnumret i "Annas" dator. Att han inte valt att bemöta kritiken tyder för mig bara på att han tycker att han bekräftar den genom att bemöta den. För politiker och företagare är det mest rationella inte alltid att gå ut med en dementi, eftersom det då verkar som att de faktiskt har något att dölja.
Kristina Hultman skriver till exempel hos Newsmill (Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång) i dag att "Ansvaret för den uppkomna situationen är hans och ingen annans" samt att "det idag /är/ lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster."
Hur man undviker att köpa sexuella tjänster förstår jag, men det jag undrar är hur man undviker att förknippas med köp av sexuella tjänster. Politisk pajkastning och beskyllningar finns ju alltid. Några av de mest kända minns ni säkert, som Socialdemokraternas förtalskampanj mot Reinfeldt 2006 (Sydsvenskan, S-tjänsteman får gå efter förtalskampanj) vilken Moderaterna nyligen gav igen för (SvD, Sahlin-förtal spårad till moderat).
Jag säger inte att han är oskyldig, men jag väljer att inte döma. Det är den rättsprincip som brukar gälla i Sverige, men det finns många krafter som vill verka åt andra håll. Hultman avslutar med orden "Kanske är det till syvende och sist som det brukar vara med människor som tar sig friheter på bekostnad av andra. Hotet att förlora makten över arbete, barn och familj (för att inte tala om anseende) är det enda som biter." Med den synen kommer de verkliga sexköparna att till slut försvinna. Om vi antar att beskyllningarna kommer att kvarstå, innebär det att det i framtiden endast kommer att vara oskyldiga som blir av med arbete, barn, familj och anseende. Det vore en framgång enligt Kristina Hultman.
Newsmill: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
Aftonbladet: Sålde sex till Littorin
DN: Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
SvD: Aftonbladet: Littorin köpte sex
Expressen: Lena Mellin: Vi tror på vad kvinnan säger
Sahlins utspel ohederligt och utstuderat
"Vi är många som känner oss svikna" skriver Sahlin i ett meddelande till TT, där hon syftar på Littorin och anklagelserna mot honom. Hon stöttade honom så länge hans avgång "bara" handlade om att han kände sig förföljd av journalister, men när just journalister på en kvällstidning strax därpå kommer med lösa anklagelser vänder hon helt på klacken.
Var har Littorin ljugit? Att journalister är anledningen till hans avgång står ju fortfarande fast. Att han sedan skulle vara skyldig till sexköp är ju däremot långt ifrån säkert. Men observera att det för min argumentation inte spelar någon roll huruvida han är skyldig eller ej!
Sahlin påstod sig stötta Littorin. Hade hon menat allvar hade hon gjort det ännu mer i det här läget när det blåser extra snålt, i väntan på klara besked om vad som egentligen hänt. Men Sahlin väljer att göra helt om och plocka retoriska pathos-poäng och samtidigt svartmåla Littorin. Enligt henne har han ju redan befunnits skyldig.
Ingen vet vad som har hänt och Sahlin skulle ha kunnat vänta med anklagelserna. Finns det någon rättvisa så får Sahlin kritik för det här ifall Littorin får upprättelse, men det kommer sannolikt inte gå till så. Svenska folket ger Sahlin sympatierna nu, och ifall Littorin rentvås kommer fokus hamna på honom. Sahlin utspel, som kastade Littorin åt vilddjuren, kommer ingen att tänka på mer och Sahlin slipper bekymra sig om några konsekvenser.
Huruvida det här i praktiken är någonting Sahlin har kunnat få höra ryktesvägen via kanaler från Aftonbladet och på så vis kunnat lägga upp en hundraprocentigt säker strategi är inget jag kommer att spekulera om, även om det naturligtvis inte är helt omöjligt. Jag, till skillnad från Sahlin, väljer nämligen att inte döma människor på förhand.
DN: Sahlin besviken på Littorin
SvD: Sahlin: En medveten mörkläggning
Aftonbladet: Sahlin besviken på Littorin
Expressen: Mona Sahlin: "Vi känner oss svikna"
GP: Sahlin besviken på Littorin
Skånskan: Sahlin besviken på Littorin
Var har Littorin ljugit? Att journalister är anledningen till hans avgång står ju fortfarande fast. Att han sedan skulle vara skyldig till sexköp är ju däremot långt ifrån säkert. Men observera att det för min argumentation inte spelar någon roll huruvida han är skyldig eller ej!
Sahlin påstod sig stötta Littorin. Hade hon menat allvar hade hon gjort det ännu mer i det här läget när det blåser extra snålt, i väntan på klara besked om vad som egentligen hänt. Men Sahlin väljer att göra helt om och plocka retoriska pathos-poäng och samtidigt svartmåla Littorin. Enligt henne har han ju redan befunnits skyldig.
Ingen vet vad som har hänt och Sahlin skulle ha kunnat vänta med anklagelserna. Finns det någon rättvisa så får Sahlin kritik för det här ifall Littorin får upprättelse, men det kommer sannolikt inte gå till så. Svenska folket ger Sahlin sympatierna nu, och ifall Littorin rentvås kommer fokus hamna på honom. Sahlin utspel, som kastade Littorin åt vilddjuren, kommer ingen att tänka på mer och Sahlin slipper bekymra sig om några konsekvenser.
Huruvida det här i praktiken är någonting Sahlin har kunnat få höra ryktesvägen via kanaler från Aftonbladet och på så vis kunnat lägga upp en hundraprocentigt säker strategi är inget jag kommer att spekulera om, även om det naturligtvis inte är helt omöjligt. Jag, till skillnad från Sahlin, väljer nämligen att inte döma människor på förhand.
DN: Sahlin besviken på Littorin
SvD: Sahlin: En medveten mörkläggning
Aftonbladet: Sahlin besviken på Littorin
Expressen: Mona Sahlin: "Vi känner oss svikna"
GP: Sahlin besviken på Littorin
Skånskan: Sahlin besviken på Littorin
Välkommen!
Nu har jag precis dragit igång min nya blogg. Tanken är att jag här kritiskt ska granska nyheter som av dumhet, okunskap eller partiskhet inte berättar hela sanningen. Ni är varmt välkomna att fortsätta diskussionen i bloggen, oavsett om ni håller med eller ej!
Trevlig läsning!
Trevlig läsning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)