Hej!
Men det hela handlar ytterst lite om själva sex-köpet. Och det är faktiskt inte så intressant, först o främst för att det är preskriberat.
Jag håller med, men bara delvis. Även om jag tycker att förmågan att sköta sitt privatliv inte behöver påverka förmågan att sköta sitt uppdrag, kan man alltid diskutera rollen som föregångsman. Framför allt gäller det dock allmänhetens syn på detta och även om det inte borde vara intressant eller viktigt så kan det ju bli viktigt därför att andra människor (kanske irrationellt) tycker att det borde vara så. Logiska och rationella argument fungerar ju bara så länge folk väljer logik och rationalitet framför känslosamhet. Min erfarenhet är att det sällan händer när alla ska tycka till samtidigt.
Jag kommer att återknyta till vad du uttryckt här när du nedan pratar om sexchatt.
Affären handlar om att han ljög på press-träffen, att han gömde sig bakom sina barn och därmed framstår som en ynklig människa. OCH att fredrik reinfeldt lät honom göra det!?!
Jag vet inte vilken ålder det är på hans barn, men eftersom det handlar om en vårdnadstvist är de säkert minderåriga. I skolan är jag säker på att det inte är någon hemlighet vem som är barn till Littorin (det har till exempel i mina skolor funnits barn till polischefer och släktingar till kungafamiljen, och det visste man ju om). Att nämna deras namn gör varken från eller till.
Men att han skulle gömma sig bakom dem köper jag inte. Han ville inte att de skulle fara illa. Det har väl varit sant hela tiden? Den här nyheten har ju verkligen potential att skada barnen, men publiceringen av namnen spelar ju ingen roll för det. Jag tolkar det bara som en vädjan till journalisterna, ett påpekande om att barnen skulle råka mest illa ut, så att de skulle tänka sig för en extra gång innan de valde att publicera. Det är retorik, och dessutom helt sant.
Littorin har "försvarat" sig med att han inte köpt sex, bara sex-chattat. Jaha? NÄR DÅ? kan man ju undra? När han var med sina barn? som han säger sig vilja skydda så till den milda grad att han lämnar ut namnen på dem. Eller på arbetstid? Karln visar ju prov på sånt extremt dåligt omdöme att man nätt och jämt skulle kunna tillåta honom att jobba på mcdonald's, än mindre vara minister.
När han sexchattat (i hemmet eller på jobbet) undrar inte jag. Till exempel Expressen (Sven Otto Littorin: "Jag har aldrig betalat för sex") uppger nämligen att det skett "på /hans/ privata dator i bostaden". Visst är sex på Internet stigmatiserat. Littorin använder själv uttrycket "omoraliskt", vilket jag inte vet om jag ens håller med om. Det beror på hur hans relation såg ut vid den tiden. Vad kan annars vara omoraliskt med en chatt? Är det okej för den som är frånskild att dejta även om man har barn? I så fall borde det väl också vara okej att chatta med folk man inte har träffat?
Att han skulle ha gjort det "när han var med sina barn", vilket jag tolkar som att barnen skulle ha suttit bredvid och tittat på, ser jag som uteslutet. I annat fall tycker jag att det bör vara mer omoraliskt av ett par föräldrar att ha sex när barnen ligger och sover i ett annat rum, än att en förälder sitter vid datorn och chattar. Det är för övrigt fullt möjligt, och kanske även troligt, att han har sexchattat när barnen var hos mamman och han därför kände sig som allra mest ensam. Det har jag dock inga belägg för.
Jag vill här återknyta till det du nämnt ovan om att frågan om sexköp är ointressant, och ställa det i förhållande till att du är mycket mer intresserad av att veta ifall han har sexchattat. Jag säger inte att du har fel, men om du tycker att det är betydligt mindre kontroversiellt att köpa sex av prostituerade än att chatta med främlingar så har vi fundamentalt olika syn på detta. Du får gärna utveckla ditt resonemang.
Avslutningen om "extremt dåligt omdöme" kan jag inte riktigt uttala mig om. Jag tycker att han har agerat rationellt utifrån de möjligheter han har haft. Om du specificerar tydligare kan vi försöka reda ut begreppen.
DN: Littorin: Snudd på outhärdligt
SvD: PR-expert: Han är kraftfull och trovärdig
SvD: Littorin: Ville skona de närmaste
Aftonbladet: Littorin talar ut
Expressen: Littorin talar ut
Expressen: Littorin: "Tack snälla för ett fantastiskt stöd"
GP: "Ord står mot ord"
Hej!
SvaraRaderaTja, vad jag menade med mitt ursprungliga inlägg var bara att Littorin, och Reinfeldt, har skött det hela totalt omdömeslöst. Att Aftonbladet är lika god kålsupare är en annan femma: de är en träsk-blaska. Men L, och framförallt R, är höga politiker som är valda för att de förväntas ha gott omdöme.
L avgår genom att berätta en lögn/halvsanning - o statsministern VISSTE OM detta. Sen gömmer sig L i en vecka med motiveringen "jag trodde att om jag inte sa något, så skulle kvällspressen inte skriva". Detta tyder ju på att L saknar omdöme för att han helt enkelt saknar intelligens. (Vilket ju då kan förklara varför han var tvungen att köpa sig en examen istället för att studera till en.)
Om sexköp/chatt. Det är klart att köp är värre än chatt, då det förra är ett brott. Men, L säger att han inte köpt. Vad vet jag? Ok då, säger jag. MEN, han erkänner chatt. Mig veterligt så har han aldrig varit singel under den här perioden. Man kan ju förstå att han har en jobbig skiljsmässa. Han är ju totalt respektlös mot sin fru - o ljuger han för henne, för hon gillade nog inte sexchatt, varför skulle han inte ljuga för oss väljare?
Han är en karl på över 40 år som inte kan hålla sig i brallan i 2 månader? Är det en sådan person som inger förtroende? Han har framställt sig själv som en extremt patetisk individ. Och nej, jag vill inte ha stålmän (för att använda L's uttryck) som politiker, men jag vill inte heller ha Ronald McDonald. Littorin har helt enkelt framställt sig själv som urlöjlig. (O detta alldeles själv, utan hjälp av Aftonbladet.) O att göra det som politiker visar att han saknar omdöme.
Reinfeldt tycker jag nästan är ännu värre: han visste om L's halvsanning - o lät honom gå upp o säga den. Trodde han oxå att om L säger att han inte pallar mer för sina barn o sen går o gömmer sig, så kommer AB att sluta gnaga på historien? I så fall är R OXÅ korkad! (Vilket ju givetvis är ännu värre, eftersom R är statsminister.) L säger att han har varit på hjärtintensiven o varit deppad. Varför hjälpte inte R honom? Var det månne om omtanke för skattebetalarna att inte belasta sjukförsäkringen i onödan? Eller är det för att de "Nya" Moderaterna helt enkelt skiter i människor som mår dåligt? "Arbetslinjen: jobba tills du stupar". Är det moderaternas nya valslogan?
En jävla soppa har de kokat ihop åt sig själva.
ok he play with the oldes pros in the world so wat love is al it is
SvaraRaderaHej Lotta! Tack för kommentaren!
SvaraRaderaDu har blandat sakfrågan med frågan om Littorins utbildning, om arbetsmarknadspolitik med mera. Det är svårt att svara utförligt på allt, men jag ska försöka svara i stora drag.
Man kan ju hävda att det var omdömeslöst av Littorin att avgå. Hade han inte gjort det hade han inte behövt göra något framträdande förrän han behövde bemöta kritiken från AB. Men jag har inte uppfattat det som att det är din linje. Är vi överens om det? Det finns gränser för vad man klarar av, och om en person sagt att han nått den är det svårt för någon annan att hävda motsatsen. I så fall handlar det bara om hur han motiverade sin avgång.
Jag tycker fortfarande inte hur Littorin agerade fel. Han kan ju bara ha agerat omdömeslöst ifall det hade funnits ett bättre sätt att agera på, som han dessutom borde ha insett med den information som var tillgänglig vid det tillfället...
För det första dementerade han påståendena redan på flygplatsen, när han blev konfronterad av Aftonbladet. Titta gärna på det videoklipp som finns tillgängligt. Han säger nej flera gånger. Hur många fler gånger måste han säga nej för att Aftonbladet ska acceptera det? Det är ju bara om han är skyldig som han kan komma med fler fakta om fallet, annars kan han bara fortsätta att säga "nej". Hur skulle han veta ifall Aftonbladet drar gränsen för en dementi vid nio "nej" men inte åtta... eller vid 16 "nej" men inte 15?
För det andra är Aftonbladet socialdemokratisk, och det finns goda skäl att tro att de gärna jagar uppgifter för att fälla borgerliga politiker. Det ultimata målet måste ju vara att en politiker måste avgå efter ett avslöjande, eller hur? Littorin gav AB den vinsten utan att de ens skulle behöva publicera något. Varför ska han då räkna med att det dyker upp ändå?
För det tredje, och det här tycker jag är det viktigaste, kan jag inte tänka mig något bättre sätt han hade kunnat formulera sig på när han avgick. Skulle han kanske ha sagt "Aftonbladet tänker publicera rykten om att jag har köpt sex av en prostituerad, men jag avgår eftersom jag inte vill någon ska få höra dessa rykten"? Vad hade han kunnat säga som hade avslöjat sanningen utan att någon hade fått höra den?
Det finns en storleksbegränsning på kommentarer, så här kommer andra delen:
SvaraRaderaGällande skilsmässan och sexchatten. Paret separerade i början av 2006. Vad de har haft för förhållningsregler är det svårt för oss att veta. Separationen tyder ju på att förhållandet inte fungerade. Vem vet – hon kanske till och med hade hittat någon annan? Varför skulle han i så fall inte ens få chatta? Det finns ingenting som säger att hon skulle ha haft något emot detta. Jag tror dock att det är väldigt osannolikt att hon har frågat "brukar du sexchatta med främlingar på Internet?" så att han har behövt ljuga om det. Men det finns heller inget som säger att han inte berättat sanningen för henne – att han skulle hemlighållit det är ju bara en fördom. Hela denna moraliska bit tycker jag hänger mycket löst.
När det gäller att "hålla sig" hänvisar jag återigen till den YouTube-länk som finns i ovanstående inlägg. Det är nog tyvärr ganska naivt att tro att det här inte är extremt utbrett. Jag tycker tvärtom att det är föredömligt av honom att lyckas hålla sig till Internet istället för att dra hem ett antal damer från krogen mitt i skilsmässan. Sen kan jag i allmänhet lägga till att det nästan alltid är männen som råkar mest illa ut vid en skilsmässa, av flera anledningar. Vad som är patetiskt har jag svårt att se. Alla hamnar i en eller flera kriser under sina liv.
Och så slutligen en kommentar om "arbetslinjen". Jag känner folk som väljer att sitta hemma och spela tv-spel istället för att jobba eftersom de får mer pengar på det sättet. Jag har till och med använt kontakter hos mina arbetsgivare för att fixa jobb åt kompisar som klagat på att arbetsmarknaden inte vill ha dem. Sedan dyker de inte upp på jobbet första dagen. Utan att ens ha gett det en chans har de ångrat sig och tycker inte att det är värt det. Förutom att de fortsätter att livnära sig på skattemedel så har de ju då givit min arbetsgivare en dålig bild av mig. Jag har ju personligen rekommenderat dem, och sen dyker de inte ens upp så att jag får förklara mig för chefen. Jag har INGENTING till övers för den attityden, och sådana människor tycker jag absolut skall tvingas ut i arbete. Å andra sidan känner jag också folk som har haft det mycket svårt, med betalningsanmärkningar, hot om vräkning, vård på sjukhus etc. Men jag har aldrig hört dem klaga på politikerna! Istället har det handlat om att enskilda tjänstemän hos Socialtjänsten inte har skött sina uppdrag. Kanske arbetslinjen är bra som den är, men med modifikationen att tjänstemannaansvar borde återinföras så att reglerna faktiskt följs?